Inget är som de verkar...

Varför måste jag alltid bli besviken ? Jag hoppas och hoppas på någonting som i slutändan alltid visar sig gå åt nå helt annat håll än beräknat. Varför slutar jag bara inte att hoppas?

De kommer aldrig bli bättre, ingenting kommer bli bättre! Jag ska sluta lita på någon, känns som om alla bara vill mig illa. Mår så fruktansvärt dåligt, vet inte vad jag ska göra längre. Känner mig så himla ensam, som om ingen finns där för mig. Som att de inte finns någon som förstår mig och vill lyssna och hjälpa mig. Alltid står jag själv. Jag orkar bara inte nå mera nu.

Jocke känns helt borta, vet inte ens vad jag känner nå mer. Han vill inte ens ligga nära mig i sängen då vi ska sova, kan väl få en puss då och då om jag frågar. De är inte ett sånt förhållande jag vill ha. Ja vill kunna hitta på saker tillsammans, mysa och gosas med varandra, kunna hålla varandra i handen och visa att man bryr sig om varandra. Jag vill inte be om en kram, de ska vara en självklarhet. Vet inte varför jag fortfarande orkar med de som de är nu.

De är så satans tungt just nu. Tack för att du svek mig. Trodde de var sista gången jag skulle få mitt hjärta totalt demolerat. Tack, verkligen uppskattad. Tycker synd om din flickvän.