onsdag 23 oktober 2013

Livet blir inte alltid som man tänkt sig det..

Det här är egentligen en häst och träningsblogg, men just nu har jag en miljon saker som snurrar runt i mitt huvud. Det har verkligen hänt sååå mycket i mitt liv på senaste tiden, helt sjukt! Vet inte vars jag ska börja, eller vilken av alla tankar jag ska börja kladda ner? 

När man tror sig ha allt i livet, precis allt. Man står inför en ny början och en ljus framtid, och sen säger det bara poff! Mitt i allt hinner det förflutna ikapp en och hundra tankar och känslor kommer upp igen. Man börjar se tillbaka på sitt liv, allt man gjort, människor man känt och som verkligen har satt sina spår. Både bra och dåliga. Man inser att allt är ett minne blott, att allt bara är minnen som med tiden kommer blekna bort. Men trots det, trots att mycket var elände och trots allt man gått igenom så är det förflutna den bästa tiden i mitt liv. Jag har lärt mig så fruktansvärt mycket. Jag har gjort misstag, stooora misstag som jag absolut aldrig mera kommer göra om. Jag har lärt känna människor som är oersättliga och jag har lärt mig vad sanna vänner är. 

Anledningen till denna insikt är att jag helt oväntat hittade en borttappad gammal vän som fick mig att börja tänka igen. Att börja minnas och att börja grunna över det förflutna, för som sagt så hinner det alltid ikapp en. Känslor som jag inte känt på evigheter väcktes och jag vet inte än idag hur jag ska hantera det. Och som sagt, jag trodde jag hade allt jag ville ha i mitt liv, tills han ramlade in i bilden igen. 
Jag behöver spänning, passion och energi i mitt liv för att jag ska känna mig levande. Jag vet inte riktigt vars jag vill komma med de här, men jag vet att utan detta fungerar inte jag. Jag kanske aldrig växer upp, vem vet? När jag är 40 kanske jag fortfarande åker runt i min älskade lilla röda Rex, lyssnar på musik och bara lever mitt liv. Jag är 24 år gammal, och som jag känner nu är jag less på allt tjafs, allt bråk och alla felsteg. Jag vill kunna fortsätta framåt och ta nästa steg. Vara lycklig och leva livet som det borde vara. 

Som dom flesta redan vet, så har jag förlorat någon som låg mig varmt om hjärtat. Någon som betydde mer än livet. Tro mig, sånt sätter sina spår. Hjärtat blöder och det finns absolut inget man kan göra åt det. Alla tankar och funderingar är dom värsta. Varför? Varför gör man så mot människor som älskar en över allt annat? Och vad har man egentligen gjort för fel? Ett ärligt svar hade suttit på sin plats. Jag kan inte riktigt hantera det här heller. Känner mig bara arg, ledsen och tom inuti. Finns inte ord som beskriver sorgen i mitt hjärta.

Jag har även de senaste året lärt mig att det inte är någon ide att försöka hitta en ärlig människa. Jag håller mig till dom jag redan känner och som jag alltid känt.Jag blir alltid bränd och sviken, så nu är det färdigt. Må hända att jag låter bitter, men jag har nått en gräns, och tro mig, jag har väääldigt lång stubin. Genom åren så lär man sig vilka människor som är äkta. Ska man jämföra människor nu och då, så såg världen annorlunda ut då. Nu har allt förändrats, även människorna runt omkring oss.

Nu sammanfattar vi det hela. Hur löser jag detta? Hur vet jag vilken väg jag ska ta? Jag har några riktigt viktiga beslut att fatta och någon kommer att bli ordentligt sårad. Hur väljer man bort människor man älskar? Jag är verkligen inte bra på det här. Vet inte vilken fot jag ska stå på, och jag lyckas alltid häva mig själv i drama av nått slag. Det slår verkligen aldrig fel, ska vara jag till allt. Folk brukar klaga på otur, men då har dom aldrig provat vara jag för en dag! Önska jag hade ett facit, eller åtminstone inte kände mig helt blockerad. Ser verkligen inget ljus i detta mörker. Hjälp mig!







söndag 22 september 2013

Träningsuppdatering!

Oj vad länge sen jag bloggade! Dags att ta tag i det så alla ni som följt mig och Lillan kan fortsätta med de :)

Under sommaren har jag tagit över pappas hus, så jag har haft hästarna på bete under juli och augusti hos en kompis i Sangis. Dom har trivats som fisken i vattnet må jag säga, och tjocka och goa har dom blivit :) Just nu står dom uppstallade hos en annan kompis i Sangis, men tanken är att flytta dom till ett större stall, med stort ridhus och fantastiska träningsmöjligheter! Lillans träning går verkligen framåt, och hon sköter sig KANONBRA! Visst bråkar hon ibland, men det är inte som tidigare! Hon har "mognat" så himla mycket under sommaren, och blivit så fantastiskt lugn och goo att hålla på med. Kan till och med rida ut själv nu utan bråk. Under sommaren har jag och min sambo ridit jätte mycket kring byn och ute i naturen, och hon har verkligen utvecklats och fått ett oerhört bra självförtroende. Tilliten mellan oss har också stärks en hel del, och vi vågar lita på varandra igen. 
I Sangis har vi stor ridbana att träna på, dubbelt så stor som på ponderosa! Har kört mycket kondition och tempoväxlingar på senaste, och hon har verkligen blivit stakare i bakpartiet. Hon får inte mjölksyra i bakbenen lika lätt nu och vi har fått ordning på samlad och ökad trav. I början när vi började öva ökningar i trav så föll hon gärna in i galopp istället, men nu gör hon inte det längre. Ridbanan är även perfekt att köra kondition i arbetsgalopp också. I varje galoppsprång frustar hon, och jag känner hea tiden hur hon vill bjuda fram ännu mer! Inte så konstigt, hon är ju född till galoppör!
Idag har vi även övat att galoppera genom en STOOOOR vatten pöl i anslutning till ridbanan, och varje gång jag styrde henne mot den så spetsade hon öronen, frustade och bjöd ordentligt framåt! OJ så kul det var! Sambon var med som sällskap med Peter, men dom tog det mest lugnt, lite skritt och trav bara så gamle mannen också får röra sig! :) Imorgon kanske man hoppar och vädret håller i sig, eller så tar jag sambon med mig och rider ut i skogen! 

Lite hääärliga sommarbilder!





















Två små hoppvideor på mig och Lillan från i våras :)


fredag 19 april 2013

Nya färska bilder + dagens hoppträning!


Hej allihopa! Nu är det länge sen jag uppdaterat. Har inte riktigt haft tid, och har inte direkt haft nått bra bildmaterial att lägga ut. Men igår fotade Christina mig lite när jag red Lillan, så några bilder har jag att lägga ut. Träningen går fruktansvärt bra, och allt går bara framåt. Hon tar nu skänkelvikning, öppna, sluta och fram och bakdelsvändningar i båda varven. allt fungerar och flyter på hur fint som helst, i både skritt och trav. Körde tempoväxlingar och skolridning igår, och det gick helt fantastiskt. Hade tänkt börja öva på skolgaloppen nu och lära in galoppombytena bättre. I ena varvet går det hyffsat, men i andra går det lite sämre. Men som sagt, övning ger färdighet!

Idag hopptränade vi på två stycken diagonala hinder. Vi både trav och galopphoppade. Ena var ett kryss på 50 cm, andra ett räcke på 70 cm, och det gick kanon bra. Nästa vecka tänkte jag pröva och hoppa en liten bana med henne på fyra st hinder. Hon har blivit mycket starkare i bakdelen, och mycket lättare att ställa och ställa om sen vi börjat öva på sidvärtes rörelser. Hon har fått mycket mera spänst och smidighet och har blivit riktigt duktig på att svänga snävare svängar och gå på mindre volter. Hoppningen går riktigt framåt den med! Hon hoppar lugnt och sansat nu, och lyfter ordentligt på fossingarna. Kanske blir att tävla en liten klubbtävling den 25e maj trots allt :D Är sååå stolt över min prinsessa, och över mig själv också för den delen! Det går RIKTIGT bra nu! :)


















torsdag 4 april 2013

Busan&Jessica hoppar

Det går bra nu! Är så stolt över Jessica och Busan. Dom har utvecklats så otroligt mycket sen hon kom, och det går bara framåt :) Busan är ett varmblod på 24 år, men det kan man inte tro. Denna häst har ett hjärta av guld, och kropp av stål :)





Videon på mig och Maja

Jag borde kanske ha satsat på en liiiiten ponny istället? ;)



onsdag 3 april 2013

Men Lillan, så liten du blev!

Idag har jag haft en helt fantastisk dag, och båda mina hästar har varit helt fantastiska! Tog en 6 timmars stallistelse idag också för övrigt. Blev en suveränt härligt lång uteritt med Jessi på Busan, Kristina på Peter, jag på Lillan och syrran med Beata i grimskaft :) Det var fart i hästarna må jag säga, till och med Lillan var svår att stanna, och hon har aldrig någonsin varit svår att stanna! :) Energin var på topp och lyckan var obeskrivlig. Kristina, som inte ridit på ett bra tag, var superduktig. Hon var hejnöjd efteråt, och Peter också. Efteråt ryktade vi pållarna ordentligt, och när syrran var klar med Beata såg hon helt kal ut. Man hade nog kunnat göra en massa av all päls hon drog lös! Peter fick ett litet broddtramp på insidan av benet, alldeles vid kronranden och det blödde en aning. Det är rätt sårt ställe att linda omslag på men jag gjorde mitt bästa av det jag hade tillgängligt. Får fara på apoteket imorgon och köpa flexi-lindor så jag kan lägga om bättre. Tror inte att det är någon fara, men som sagt kan man aldrig vara nog försiktig, tycker jag iaf.  

Efter vi var klara med det så motionerade jag lilla Maja, guuud så hon älskar att få komma ut och röra på sig :) Tog det rätt lugnt, lite skritt, trav och galopp i båda varven, och hon lyssnade fint. Blev nyfiken att se om hon kan hoppa, och jga kan säga att det kunde hon! Provhoppade att av övningshindrena som vi ska ha imorgon, och hon skuttade så glatt över :) Haha, borde kanske ha köpt mig en liten häst istället för enn fullblod på 170? ;) 

Imorgon blir det hoppning/markarbete igen. Taggad till tusen!! Ska försöka få ihop någon film och ett par bilder på träningen. Tills dess, se och njut av dagens bilder! :)
 Fotograf är bästaste Jessica <3>

Så snart jag har redigerat filmen på mig och Maja så laddar jag upp den här!




tisdag 2 april 2013

Dagens bravader, och djuuupa tankar!

Sex timmars stallmys med mina favortitmänniskor idag, helt fantastiskt! Idag fick pållehästarna nya dojjor, så jag gav dem en dags vila. Lillan skötte sig bättre än förväntat när Micke skodde. Duktiga flicka, det tar sig! Peter han rörde inte en min, flyttade inte på sig ett ända steg förens Micke bad honom. Gudarnas snällaste häst alltså! Hans ben var varken varmt eller svullet idag, så får se hur det ser ut imorgon. Sista dagen på Metacam på fredag. Han har varit olindad hela dagen, lindade dock till natten nu. Såret ser jätte fint ut, inte alls irriterat eller liknande. Har blivit en ordentlig skorpa nu också. Kanske är lite "hönsmamma", men jag tycker att det är bättre än att rycka på axlarna och säga "det är säkert ingen fara". Allt för mina änglar!

Eftersom mina pållar vilade idag så passade jag på att instruera Jessi och busan lite, samt motionera världens sötaste Maja. Hon var verkligen full av energi. Hon brukar vara en riktigt tjurig liten bockare och avkastare tydligen, men med mig provade hon bara en gång faktiskt. Hon frustade mycket nöjt efter en stunds jobbande, och sökte sig till och med neråt mot slutet! Det var en mycket nöjd, och en aning svettig, Maja efteråt kan jag säga :) Imorgon blir det ännu mera motion för hennes del, och för båda mina vilddjur :) Peter ska sättas igång nu igen och börja röra på sig allt mer, så snart är han nog tillbaka på spåret igen.


Det blev även lite frukt hämtning och sortering idag, 346 lådor typ! Kändes det som iaf. Tre smockfulla bilar blev det iaf, mestadels bananer. Djuren blev nöjda och glada iaf, och det är ju huvudsaken :) Vi såg ut som en riktig banankaravan där vi körde efter varandra från Coop tillbaka till stallet, haha :)


Måste bara få skriva av mig lite!

Ibland känner jag mig verkligen som världens ensammaste människa. Många gånger känner jag mig sviken och utnyttjad av människor runt ikring mig. Om jag inte hör av mig, så är det i stort sett aldrig någon som hör av sig till mig. Hundra gånger har jag ifrågasatt det, och hundra gånger har jag fått samma svar! "Du har ju Emil", eller "Du har ju hästarna". Men vadå lixom? Kan man inte höra av sig för att jag har häst och pojkvän? Visst, jag gör allt för Emil. Han är nummer ett för mig, och hästarna har jag ju också ett stort ansvar över, och det tar mycket tid ibland! Men det är hästar som är mitt stora intresse, mitt liv och jag hoppas även på att det är min framtid. Jag blir aldig tillfrågad om att följa med någonstans. Om jag inte gör saker med Emil, så gör jag dom oftast själv. Jag känner mig ofta ensam och bortglömd. Särskilt när Emil jobbar borta, alllt är så tyst och tomt. Utan stallet, hästarna och Emil så skullle jag inte ha nått. Livet skulle vara totalt meningslöst. Ibland känns det som att jag bara gör fel? Gör jag det? Är jag kanske mer intressant om jag börjar dricka alkohol? Känner mig så liten och ensam ibland. Önskar Emil var hemma jämt, men han måste ju jobba också :(

 Såå fruktansvärt hårt har jag kämpat för att komma dit där jag är idag. Jag har jobbat som en n*egerslav och sparat ihop pengar, köpt mig min absoluta drömhäst och det har varit bland det bästa som hänt mig (efter Emil då!) Jag har svurit, gråtit och hunnit lessna mer en en gång, men tillsammans har vi tagit oss framåt, och tagit oss igenom den svåra olyckan som hände i höstas, och lyckats landa samspelta och balanserade. Jag är så otroligt stolt över mig själv, och min häst! Känslan om jag känner när jag är bland dessa fantastiska djur är obeskrivlig. En del säger ju att den känslan går över när man upptäcker killar och alkohol, men vet ni vad? Jag upptäckte aldrig alkohol och jag är 24 år idag. Jag upptäckte killar, men jag har aldrig någonsin prioriterat bort mina hästar. Än idag kan jag stiga upp kl 7 på morgon och LÄNGA ut till att skotta hästbajs och pyssla i stallet. Än idag så packar jag matsäck och åker ut och tillbringar hela dagar i stallet, gör fina boxlappar och skämmer bort mina hästar med lyxiga saker. Det finns inte nått i världen som jag skulle vilja byta bort dom mot, INGET! Många skulle säga "det är bara ett djur", men ack så fel dom har. Det är ens bästa vänner, och bara äkta hästmänniskor vet egentligen vad jag menar. Känslan är svår att beskriva.

När jag trodde att allt var kört, så kom Peter in i mitt liv. Denna vackra, vita lilla sagohäst!
Han hjälpte mig med min rädsla, och han hjälpte mig att hitta mig själv igen. Han hjälpte inte bara mig, utan Lillan också. Utan honom hade allt varit mycket svårare, och Lillan hade inte haft någon att ty sig till i stallet. Jag kan helt ärligt säga, att det finns ingen häst som Peter. Större hjärta, och renare själ får man leta efter!

Lillan har hjälpt mig otroligt mycket. Hon har lärt mig förstå saker som inte syns eller märks. Hon har lärt mig att se på saker annorlunda, att tänka efter och att vara oerhört lyhörd och aktsam när det verkligen gäller. Trots att hon ibland dummar sig, faller på mig och bråkar med mig så finns det ingen annan häst som jag vill byta henne mot. När hon ser på mig med sina stora, bruna och kloka ögon är det precis som att hon talar till mig. Som att hon ser in i min själ. När jag sitter på hennes rygg, medans hon dansar fram är det precis som att allt annat tappar mening. Det finns bara vi, inget annat. Vi förstår varandra på ett sätt som ingen annan gör. Min underbara prinsessa!

Jag vill verkligen Tacka alla som stått vid min sida, och stöttat mig när jag verkligen behövde det. Tack alla ni som lyssnat på mig när jag varit nere och haft det tufft, är er evigt tacksamma. Utan er skulle jag aldrig klarat det. När det verkligen gäller, så vet man vilka som är ens riktiga vänner. Ni som stöttat mig, och sett mig ta mig framåt (och bakåt!) med ridningen ska ha ett stort tack. Finns inget som motiverar mig så mycket som då jag får höra saker som "hon är så go och underbar", "det ser kanonbra ut!" eller "vilken skillnad det är nu, ni är jätte duktiga". Så TACK än en gång ni som alltid uppmuntar våran framgång!

Tack till min underbara sambo, som låter mig vara i stallet och som ALLTID ställer upp och hjälper mig med allt han kan i stallet. Jourer, som ridning. Du vet nog inte hur mycket det betyder för mig.
 Älskar dig, nu&alltid !










måndag 1 april 2013

Underbara vår!

Idag har varit en mycket svettig dag, för både mig och hästarna! Började iaf denna dag i stallet (som vanligt!) med morgonjour tillsammans med bästa Jessica. Ut med hästarna, lite mockning, stallfix och så smådjursskötsel.

Idag longerade jag Lillan, gick sådär. I början var hon jätte fin, men på slutet börjar hon tjura och slänger sig åt alla håll och kanter, byter varv mitt i allt och gör allmänt dumma saker. Någon som har nått longeringstips till bråkiga unghästar? :)  Sjöblöt i svett var hon efter vi var klara! Vädret gjorde ju sitt också, strålande vårsol och varma vindar. Efteråt så kastade hon sig givetvis i allt bajs i hagen hon kunde hitta! :)

Höll en liten dressyrlektion för Jessica och Busan. Idag provade jag att sätta på Busan en halsförlängare, och jag kan säga att det blev som en helt annan häst. Hon fick ett mycket bättre steg, och det syntes tydligt att hon jobbade mycket bättre med ryggen. Jessica såg ut att ha mera rytm och balans också. Det blev iaf lite volt övningar, med cavaletti på volten. Busan gick verkligen super bra! Blev ett rätt kort och intensivt träningspass, ca 30 min. Var ju första gången med halsförlängare också.

Peter då? Hans ben verkar bättre, kådomslag gjorde nog susen! Knappt någon svullnad idag, men jag har ju haft han lindad också. La iaf nytt omslag idag och nya lindor. 20 minuters promenad skratt på det. Ingen feber eller hälta idag heller, får se hur det ser ut imorgon.


Bjuder på lite härliga vårbilder :)