torsdag 23 juni 2011

Min ängel



Underbara du, tack för att du finns. De finns dagar då jag absolut inte orkar göra någonting, dagar då jag känner för att sluta andas helt. De är då du finns där och håller mig kvar här. Fast allting är helt upp och ner och ut och in så vet jag att du älskar mig, och jag älskar dig. Du kom som en ängel från ovan, rakt ner till mig. Jag föll direkt. Jag lovar, du har vingar! Fast dom inte syns. Sättet du ser på mig, rör vid mig är så fruktansvärt underbart. De pirrar i hela kroppen och jag blr alldeles varm inombords. Jag tänker på dig varje sekund, har försökt att tänka bort dig en stund, men likförbannat förblir du kvar. De bästa jag vet är att hålla om dig, känna din kropp emot min. Du är den mysigaste som finns, min fina underbara älskling. Jag vill dela allt med dig, jag vill kunna ställa upp för dig med allt, vara alltid vid din sida. Vill verkligen kunna visa för dig att de är dig jag älskar, ingen annan. Med dig känner jag mig trygg och lugn, kan slappna av och vara mig själv när jag är med dig, och vill att du ska kunna känna likadant. Vid din sida är jag orädd och stark, utan dig känner jag mig som ingen alls. Jag älskar tanken att få ligga och hålla om dig en hel natt, verkligen. Finns inget jag hellre vill än att de ska vara så. Vill vakna upp, och de första jag ska se på morgonen är du, som ligger tätt intill mig. Ett perfekt avslut på en underbar dag är att få bädda ner sig i sängen, tillsammans, hålla om varandra. Jag vill ha dig här, alltid. Jag älskar att hålla din hand, älskar att säga att jag älskar dig. Vill vara ett självklart val för dig, likaså du ska vara ett självklart val för mig. Vill vara en del av din framtid, och dela allt med dig. Vad de än gäller. Du ska veta att för dig gör jag allt, men de vet du redan vid de här laget. Jag offrar verkligen allt för att bevisa att jag verkligen älskar dig, och att jag är en bra människa. Och göra mig av med min älskade merca var inte lätt, blir alldeles tårögd. De kan verka töntigt, men de är bland de svåraste jag gjort någonsin. De är faktiskt så att du är den mest underbara människa jag träffat, helt unik. Du är min skatt, de dyrbaraste jag har. Jag älskar dig mest av allt, och jag släpper dig inte. Du är världens finaste, min ängel. Med dig vill jag leva och bli gammal! Med dig vill jag möta världen, för med dig vid min sida är jag hel, vi är perfekta, och DU är perfekt. Jag skulle kunna skriva om oss hur mycket som hellst, men min säng ropar på mig. Jag önskar de var du, önskar du låg där och väntade på mig. Jag älskar dig min ängel. Du&Jag tills döden skiljer oss åt.

Neverending story



Jag är omgiven av helt underbara människor! Jag räknar dom närmast hjärtat på en hand, men vad gör de? Dom finns och är äkta! De finns inget som känns så skönt som att ha såna i sitt liv. Mari Hellman tex, finns inga som har så kul som vi! " De är här man ska vara om de blir krig, du får komma till mig då " :D Och kobajs, finns de nått roligare?? är så otroligt glad över att ha dig i mitt liv! Vi delar samma saker, och samma åsikter! Men även fast jag har er i mitt liv, så saknar jag något. Något som inte är lätt att hitta, något som jag verkligen vill ha. Jag saknar dig, just dig och de vet du. Jag älskar dig! <3

söndag 19 juni 2011

Äkta kärlek

Jag är inte världens bästa människa, jag vet och kan inte allt. Men jag har levt, upplevt saker och ting. Jag har lärt mig den hårda vägen. Jag har klättrat på botten. Jag har lärt mig att känslor är inget man rår på, man bestämmer inte över dom, de bara blir! När du dök upp i mitt liv, mitt i allt kaos, så väcktes nått inom mig som jag aldrig känt förut. Visst, nog har jag känt den där pirrande känslan i magen över någon man tycker om, men de här är nått helt annat. När jag gett upp hoppet på allt, då kom du. Jag var påväg att ta mitt sista andetag, men du ändrade allt. Känslorna du väckte går inte att beskriva, de rubbade hela min existens. Mitt hjärta hittade glöden igen, och min livsglädje kom tillbaka, och jag hade äntligen nått att kämpa för. Jag finner inte ord för hur du har fått mig att känna. Du gör min dag, bara av att finnas till. När du tar min hand så stannar tiden, då finns bara vi. Innan jag kände dig, var allt i mitt liv tråkigt och grått, men du satte färg på allt, fick mig att känna. Du gör allt till nått underbart. Hur jag än försöker tänka och koncentrera mig på annat, så är de bara du som existerar iaf. Jag är totalt förälskad och förlorad i dig, jag ser dig i allt jag gör. Jag vill dela allt med dig, i motgångar och medvind. Jag vill vakna upp med dig vid min sida, varje dag. Jag vill känna mig älskad, men bara av dig. De är bara dig jag vill ha. Allt för dig, jag offrar precis allt. De är dig jag vill leva med resten av mitt liv. Du gör mig hel, med dig blöder jag inte, med dig känner jag mig trygg. Jag älskar dig min underabara lilla ängel, och jag lämnar dig aldrig. Du är allt för mig älskling, allt! När allt är som mörkast, och saker och ting är allt annat än vad dom borde, så gör de ingenting, för med dig vid min sida övervinner jag allt. Du&Jag, inget utom döden skiljer oss åt.




fredag 17 juni 2011

JAG HAR VERKLIGEN FÖRSÖKT... Med allt! Jag har till och med gjort något som ni alldrig trodde jag skulle göra, nämligen sålt min bil. Min älskade bil.. Om ni bara visste hur tungt de var för mig. De finns 2 saker jag älskar i mitt liv, de är min bil och de andra får jag inte tala om. Men de känns helt tomt nu. Finns inget kvar. Bara tårarna som rinner, och saknaden. De river i mitt bröst. Jag sitter bara här hemma, jag går inte ut. Jag väntar bara på att du ska komma hit, men du gör inte de. Jag har försökt bevisa för dig vem jag är, vad jag vill och hur jag haft de. Jag vill inte ens gå till parkeringen för min älskade merca finns inte där. Men som sagt, allt för dig. De var länge sen jag var riktigt kär, har glömt hur de känns. Hur de känns att alltid ha någon där, någon som älskar en. Jag vill vara én del av någons liv, ett självklart val. Orkar inte tjata eller gnälla om allt. Vill bara ha dig här, alltid.. Men nu är de så att jag är kär. Jag älskar dig, bara dig. Jag har aldrig känt så här, inte för någon. Vill vara med dig, alltid.. Och för er som undrar varför jag har skrivit de jag gjort i min tatuering, trots att jag inte haft någon tur i kärlek, så kan jag säga såhär: Jag tror på den fortfarande, trots att allt är skit.. I tatueringen står de "Amor vincit omnia, nemo nisi mors" De betyder "Kärleken övervinner allt, inget utom döden skilljer oss åt"





torsdag 16 juni 2011

Ett par djupa ord..

Säg ingenting till mig, jag ser allting ändå, de hörs på stegen när du går. Du frågar hur de är, som om de skulle vara uppenbart. Du ger de du vill, när du tror att du känner mig. Du reser utan mål, så nu reser jag mig bort från dig. Jag vet vars jag ska, du säger att du varit där. Men du känner ingenting, du som skriver om vad kärlek är. Du håller ingens hand, du tror att alla skulle titta då. Men jag håller din ibland, för de är kallt och jag fryser så.. Kom när du vill, jag är vaken hela natten..



Sjuk ångest..

Magen bara vrider sig, gör så jävla ont att jag inte ens kan äta.. Jag klarar inte ens av att dricka. Ligger hemma själv och vet inte vad jag ska ta mig till. Blir de inte bättre måste jag åka på akuten.. Spy blod är inte okej alltså :( Världen är grym. Jag vill inte känna så här. Snälla gud om du finns, hjälp mig ut ur detta lidande, dessa plågor. Jag gör vad som hellst. Jag vittrar sönder inombords...



söndag 12 juni 2011

Om att ha förlorat någon..

De är dags att tänka efter. Jag vet inte riktigt vad de är jag hoppas på längre.. Ska de bli bra någon gång ? Detta funderande tynger mig hela tiden. Ensamheten tynger mig hela tiden. Känner mig bara dum, och jobbig.. Men de är jobbigt att inte veta sanningen.. Eller egentligen förstår jag nog innerst inne. De gör man nog alltid. De gör ont att vara vaken ibland, allt är en ända härva. Liksom ett enda trassel där ingen bit leder någonstans. Jag är inte säker på vars jag ska, och vad jag har. Jag har förlorat en jag verkligen behövde i mitt liv. De kändes som att en bit av mig försvann. Jag har inte sagt de försen nu. Sa alltid att "jag inte bryr mig" Men de var ju just de jag gjorde, men jag höll de för mig själv. Jag hade ingen i mitt liv som stöttade mig. Inte ens du, när jag som mest behövde dig fanns du inte där. Efter alla år av lycka och motgångar tycker jag att vi båda borde ha lärt oss att de bästa vi har är varandra. Efter galenskap och dumheter borde vi ha lärt oss att ingen kan ha så kul som vi. Men då jag mötte dig, med honom och du inte ens hälsade åt mig, försvann allt. De kändes som en kniv i magen, ett sår som inte helar. Hur kunde du ? Vad hade jag gjort dig ? Jag kan säga till alla att jag inte bryr mig, men jag ljuger bara. Tårarna rinner ändå när ingen ser. Sanningen är inte den att jag inte bryr mig, sanningen är den att jag funderar varje dag, de ända jag gör är att bry mig. Men vissa hemligheter blir bevarade. Ensam är stark, men tillsammans är vi starkare! Men du ska veta en sak, att jag tävlar inte, jag ber inte och jag gnäller inte. Jag går hellre undan, försöker laga och lappa och gå vidare. Jag kommer aldrig be dig komma tillbaka, aldrig. Jag ber dig inte välja någon, de gör du själv.



fredag 10 juni 2011

Sanningen, den ruttna sanningen.

Jag vet att ni alla läser de här, just därför skriver jag detta. Jag är så jätte less på allt som tynger mig. Vissa saker kan jag leva med, andra inte. De som tynger mig mest är ensamheten. Jag kan säga till er från hjärtat att jag inte är en dålig människa. Jag är hur bra som hellst. Jag är snäll och omtänksam. Tänker sällan på mig själv, andra går före. Jag är alltid glad, iaf när jag är bland andra människor. Jag visar oftast min positiva sida. Jag är bra på många saker också, de vet jag själv, jag säger de inte bara.. Säger aldrig heller att jag verkligen är en bra människa.. Jag är rak och ärlig, ingen mytoman eller inbrottstjuv.. Har alltid kämpat för sånt som jag tror på. Jag har lätt för att prata med folk, även såna som jag inte känner. När jag var yngre var jag nästan alltid ensam, hade inte mycket vänner. I skolan var jag mobbad i många år. Jag fick lära mig att klara mig själv. De tog länge innan jag äntligen hittade en vänn att vara med. Idag hälsar vi knappt. Mitt liv har aldrig varit lätt.. Men jag har alltid bitit ihop, hemska minnen plågar mig men jag genomlider. Tonåren var inte mycket bättre, tragedierna löste av varandra, jag började skära mig och jag kunde inte sluta. Ångesten måste ut. Jag vart sjuk tillslut, fick läggas in på sjukhus. Jag var oerhört nära döden, men jag klarade mig genom de också. Ofta har jag gjort fel val i livet. Valt fel vägar och fel umgänge. Jag har fallit och fallit tills de bara funnits mörker. Misstag efter misstag har begåtts. Jag har hela tiden klättrat på botten, har precis lyckats hålla mig på ytan. Nu när jag äntligen har kommit upp från avgrunden, och äntligen kan känna en vindpust åt rätt håll då får jag en konstig känsla. Känslan av att de är för sent. Jag är redan stämplad och de går inte att ändra på. Många ser mig som en dålig människa, fast jag inte är de. Jag försöker ju med allt möjligt men står där ensam iaf. Ingen bry sig om att lära känna mig, jag som kör omkring i den där röda pundarmercan och stjäl fyrhjulingar.. Snälla någon, jag dricker inte ens alkohol, har aldrig gjort. Jag röker inte heller, aldrig ens testat.. De gör mig så himla olycklig att ingen ens försöker, ingen ser mig. Folk som inte ens känner mig dömmer mig för nått dom hört. Jag blir aldrig ens tillfrågad ifall jag kanske vill hitta på nått, följa med några som ska göra nått eller nått liknande. Jag sitter bara här, fäller en tår och tänker på mitt eländiga och ensamma liv. Hur gör man för att glömma, för att börja om? Ingen vill ju ge mig en ärlig chans att bevisa vem jag är.. Jag är inte den ni tror. Jag kan aldrig ändra på saker som varit, de är helt omöjligt. Men jag kan påverka hur mitt liv ser ut i framtiden, de är de ända.






torsdag 9 juni 2011

Jag behöver dig

Jag är så lycklig, så himla himla lycklig! På riktigt. Jag vet hur känslan känns då man tror att man är de, men då de undermedvetna säger "nej, du måste slå dig fri" Men man sitter fast, så fruktansvärt fast att man inte tar sig lös, man ljuger för sig själv, ljuger för att orka, och tränger undan de som gör ont. Men de här är annorlunda. Hela jag pirrar, de är som att gå på moln, och framför allt, de gör inte ont... De ända som smärtar är osäkerheten, osäkerheten på om de kanske försvinner. Jag vill inte mista den, när jag äntligen hittat den. Lyckan är du, jag älskar verkligen dig. Jag älskar allt med dig, du är perfekt! Jag har insett nu att du faktiskt är på riktigt, att såna som du finns. Jag kan titta på dig i timmar, ögonen tåras. Jag tänker på dig när du inte finns här, och då kommer tårarna igen. Men de är glädjetårar. Jag öppnar ögonen, och du ligger där bredvid mig, precis där jag lämnade dig, jag kryper tätt intill, pillar i ditt hår och känner dina andetag. Just då finns de ingen lyckligare än jag. Bara att få hålla din hand gör mig så fruktansvärt lycklig. Snälla underbara älskade du, lämna mig inte. Mitt hjärta får du, men jag vill inte ha tillbaka de, aldrig någonsin. Jag tänker alltid älska dig, och jag är helt säker på att himlen saknar en ängel ! <3


fredag 3 juni 2011

Man älskar de som ignorerar oss, och vi ignorerar de som verkligen älskar oss......