fredag 1 juni 2012

Jag vet ju inte ens vad jag menar själv ibland.

Ibland är jag världens mest svamliga människa, ibland inte. Ibland är jag helt upp och ner. Jag bara är sån. Men jag är iaf mig själv. Det är just det som gör mig så speciell. Det gör mig till MIG. Ibland känns allt helt fel. Som att jag vill så mycket mer än vad jag kan uträtta. Allt glider liksom bara ur händerna på mig. Ibland känns det som att allt jag gör blir fel, mer eller mindre.
Ibland får jag höra att jag är en dålig människa. Varför? För att jag är den jag är? Jag tycker inte om att höra det. Jag tycker inte om att människor som jag inte ens känner pratar om mig. Har ni problem med mig så är det erat problem, inte mitt.

Jag känner mig väldigt fåordig just nu. Jag vet inte vad jag ska säga. Känslorna är för blandade och för många, men jag föröker göra det bästa utav det, även om det blir pannkaka av allt i slutändan!
Ibland tänker jag på ett liv bortom detta, och hur mycket lättare allt skulle vara. Man får inte tänka så, jag vet Jag är rädd för att fastna i det mönstret igen. Det är inget alternativ, bara en lätt utväg. Fortsätta kämpa är det ända som gäller, fast det verkar långsökt. För samtidigt som jag bara vill bort, så har jag så fruktansvärt mycket här i livet som jag håller fast vid och inte vill mista, oavsett hur livet ser ut. Att se framåt är det viktigaste.

Finns det nått som jag är bra på, så är det på att älska mina nära och kära. Det är till och med så att jag blir tjatig ibland (känner jag iaf). Jag kan ibland känna att jag är för mycket, att jag bryr mig för mycket, eller kanske älskar för mycket. Kan man göra det? Älska för mycket alltså. Det låter ju rätt osannorligt att man kan älska någon för mycket, men vissa kanske ser det så. Hur kan man få för mycket kärlek? Det är äl ändå kärlek som betyder mest i ens liv, och då menar jag olika sorts kärlek. Det kan vara en pojk/flickvän, eller ett barn. Någon slags kärlek bara, till någon eller något.
Hur är det egentligen i ett förhållande? Älskar den ena den andra mer än vad den ena gör, eller älskar man varandra lika mycket? Ofta tar man varandra för givet, eller så är det bara så det är, att den ena känner mer än den andra. Eller? Jag älskar att älska. Alla borde göra det. Älska att älska alltså. ÄLSKA!

Egentligen borde jag svara på mia egna frågor också, men just nu har jag inga svar på dem alls. Jag älskar Emil, av hela mitt hjärta. Det vet jag. En dag utan honom känns som evigheter. Vill alltid ha honom vid min sida, och ett liv utan honom vore helt otänkbart. Han är allt för mig.
Herregud, det känns som at jag sitter här och pratar för mig själv. Förstår inte ens hälften av vad jag babblar om. Jag borde gå sova, ska jobba imorgon!