Inget ändrar de som varit..

De som är de är, och de som har varit de har varit och
går absolut inte att ändra på. De ända du kan påverka är framtiden. Men ibland så påverkar de som varit framtiden, och i mitt fall är de så. Jag önskar att jag sluppit genomlida allt de mörka, sluppit vara med om saker som man bara vill glömma, och jag önskar framför allt såren som jag har från mitt förflutna skulle läka någon gång. Dom kanske gör de, vad vet jag. Än så länge blöder dom av ångest, ibland ångest över att jag fortfarande andas. Jag fortsätter alltid att kämpa, trots motvinden. Ska de någonsin ta slut, de är frågan. Och varför dyker de hela tiden upp sånt som får mig att falla ännu längre ner ?
Ser ni inte att min själ plågas, jag kämpar för att överleva!

Oscar Isaksson

Vill bara säga till dig vilken underbar vän du är. Du finns alltid där när jag behöver dig, och vad de än är så kan jag alltid prata med dig om allt. Har aldrig haft en bättre vän, och såna som dig hittar man absolut inte var som hellst. Du gör mig glad, har alltid kul när jag är med dig. Du ställer alltid upp för mig och hjälper mig alltid med olika saker, till och med att diska! Vi gillar samma saker, och delar de mesta tillsammans. Vi kanske inte riktigt alltid har samma åsikter, men vi löser de alltid! När jag surar på dig, vill jag bara att du ska veta att de är för ditt eget bästa, vill ju inte förlora dig! Och jag vill att du ska veta att jag alltid finns här för dig också, när som hellst! Jag älskar dig och du är min absolut bästaste bästa vän!

Idag, just nu, mår jag bra. De har varit en bra dag! Jag har varit hittils på bra humör. Jag tror jag vet vad de beror på. Mitt hjärta blöder inte idag, inte just nu. Känner ändå smärtan, men inte lika stark som den brukar vara. Sunderbyn idag, resultaten såg mycket bra ut. Emil var så himla söt som körde mig, och sen väntade på mig! Sen var han ännu sötare och bjöd mig på MAX, faaan va gott de var! Underbara Emil ;) Har försökt ladda hem lite musik, men man är ju så jävla less på allt som finns! Man kanske skulle ta och gå ut med hundarna, eller gå och duscha? Känner mig bara så glad just nu! :D Kanske ringer oskar så han får komma och damsuga, har katthår i soffan! hihii..

Less på all ångest..

Är trött på att må såhär, är trött på att alltid vara ledsen och kämpa mot gråten som alltid kommer krypande..Hela tiden får jag kämpa emot vad jag känner, och låtsas känna nått jag inte ens gör. Mitt liv har aldrig varit lätt. Inte någonstans har de blåst medvind. Problemen och motgångarna har löst av varandra så långt jag kan minnas. Jag har varit med om saker som ni inte ens kan föreställa er. När man trott att allting äntligen går åt rätt håll, då sätter något eller någon en käpp i hjulet och man faller pladask till botten igen, full i sår reser man sig upp och börjar resan upp från de mörka på nytt, men de är som en ond cirkel som jag aldrig kommer ur. Inte vet jag hur länge jag orkar, ångesten tynger mitt bröst som en stor svart sten. Den äter upp mig inifrån, tills de inte finns nått kvar.. Men jag vet att de finns någonting i denna grymma värld som fortfarande håller den lilla glöden vid liv inom mig. Nått som får mig att orka resa mig igen då jag fallit, nått som får mig att orka fortsätta min kamp mot de som äter upp mig inifrån. Det är de ända positiva jag har kvar, de ända som får mig att le och känna mig lycklig. Men jag känner att de svarta är påväg att ta över, kan inte stoppa de som sker, vet inte hur jag ska bära mig åt. De är som att fumla i mörkret, du känner saker, men kan inte alltid placera vad de är för något. Vet inte vad som är värt att kämpa för längre. Jag vill inte att de ska vara försent, men tänk om de redan är de ? Hur ska jag hitta ut, vilken väg blir de ?

Till Dig..

Jag var en emotionellt vandrande katastrof
Med hjärtat förvridet
Som en hög rostigt skrot
Så kom du, och tog mig i handen..
Polerade mig till en skinande pärla
Med ömhet och tålamod
Nu känner jag mig vacker igen
Som ett smycke vid din sida
Vi är vackra
Du och jag tillsammans
Du är den som gör mig glad
Den du är, din charm
Allt som inkluderar dig gör mig lycklig
Du är mitt solsken när regnet faller
I hjärtat finns ett rum som bara är för dig,
och var jag än tar plats så finns du här med mig
Den trygghet du ger mig har jag inte kännt innan
Känslan av närhet när din hud rör min,
och vi ligger tätt intill varandra är obeskrivlig
Ändå känns de som om vi är för långt ifrån varandra
De bästa jag kan få finns hos dig
Släpper inte taget om dig,
vad som än händer
Allt jag behöver är dig
Även när världen rasar, och himlen faller ner
Till och med när hoppet försvinner, och ljuset slocknar
Då är de fortfarande bara dig jag älskar och behöver
För med dig vid min sida,
kommer jag att klara allt

Mina goa små änglar

Jag vet, eller inte. Kälek är en känsla som har många ansikten. Den kan liknas med hat, ömhet, romans, hopp och gud vet vad mer. Jag vet inte var jag ska vända mig, men alla ord är kärlek. Jag har alltid fruktat kärlek, hatat de till de bittra slutet. Dock har jag i hemlighet alltid velat vara en del av någons kärlek, att få vara de oblekt för någons kärlek. Jag hatar för att jag älskar. Jag dör, fast än lever jag. Varje gång jag älskar någon får jag ont i kroppen. Men av vad ? För mig finns de tydligen bara besvikelser. Hela världen omkring mig snurrar. Den hatar också, precis som jag. Att älska någon är som att ta av sig sin skottsäkra väst och be någon sikta mot hjärtat. Man håller andan, spänner sig och inväntar ljudet. Men allt är tyst, du hör aldrig skottet avfyras. De ända du hör är att du skriker och sen faller du. Som om du står några sekunder på den högsta toppen, du har segrat och klarat de. Hela världen ligger vid dina fötter. Hoppet och glädjen är det ända i ditt liv. Men helt plötsligt faller du, faller snabbt. Du skriker på hjälp, håller andan och hoppas på den tusendels sekund som finns kvar att du fick en chans till. Men de är över innan du hunnit ta ditt sista andetag. I avgrunden är alla lika, sårade. Alla blöder, alla har mörker och alla är lika inför fallet. Man hör aldrig ljudet, förän det har hänt just dig.

Du kanske finns...

Efter många funderare, och många sömnlösa nätter så vet jag äntligen hur jag vill att allt ska se ut. De kanske inte kommer att ske, eller så gör det de. Vad vet jag?
Men jag har iaf en önskan om en verklighet. Önskar jag kunde göra allt dåligt som jaag gjort ogjort, precis allt. Önskar att inget av de hemska som hänt skulle ha hänt. Tankarna och skuldkänslorna följer mig varje dag, dom försvinner inte. Jag önskar att jag hade en person i mitt liv, som älskar mig för den jag är trots att jag inte är perfekt. Någon som inte vill ändra på mig. En person som vill dela mina intressen och hjälpa mig med saker, utan att jag ska behöva tjata eller böna och be om de. Önskar jag hade någon som alltid finns där för mig, tröstar mig då jag är ledsen, lyssnar då jag vill prata och förstår sig på mig vad de än gäller, iaf försöker så gott de går! Vill ha någon som jag kan lita på till 200 %, vad de än gäller! Någon som aldrig slutar krama och pussa på mig. En person som är öppen och ärlig och vågar vara sig själv, och som jag vågar vara mig själv med utan att känna mig obekväm. Vill hitta någon att skratta och ha roligt med, någon som jag kan öppna mig för. Samtidigt som jag vill ha allt detta, vill jag också kunna få tid för mig själv och för mina vänner och familj, utan att de ska bli tjaffs och bråk. Vill kunna dela intima stunder, men samtidigt bara kunna ligga och mysa och prata/se film eller nått, utan massa oavbrutet tajjsande... Inget ska kännas obekvämt, allt ska passa ihop, som ett pussel! Ett förhållande kanske kan liknas med ett glas. När du tappar de går de inte att laga. Hur mycket man än försöker klistra och limma finns de ändå sprickor kvar. Då har man bara 2 val. Antingen så slänger man de glaset och tar ett nytt, eller så dricker man ur de gamla och riskerar att skära sig i läppen...

De här skriver jag till dig

Jag har aldrig känt såhär förut, aldrig någonsin.

Du behöver bara se på mig, så smälter jag.

Du får mig alltid att le. Jag vet inte hur du bär dig åt, men du gör de.

När du rör mig känns de som att tiden stannar, då finns bara vi.

Vi passar så bra tillsammans du och jag, vi kompleterar varandra. Att hitta någon att dela sitt liv med är som att bygga pussel, bitarna måste passa exakt. Gör dom inte de så stämmer ingenting.
Du och jag, vi är som skapta för varandra, precis som ett pussel..
Hela mitt liv har du funnits där så nära, men ändå så långt borta. Nu vill jag aldrig vara utan dig.

Jag vill somna vid din sida, och vakna vid din sida. Jag vill dela allt, bra saker, och dåliga saker. Du bara dök upp i mitt liv då jag trodde att allt var förlorat. Du väckte så starka känslor inom mig, och dom stannar och växer ännu mer!

Du gör min dag, varje dag.

Jag älskar dig så fruktansvärt mycket. De ska alltid vara du och jag, tills döden skiljer oss åt..

Hitta inte någon att leva med, hitta någon du inte kan leva utan.

De har jag gjort