Inte en dag går utan att jag tänker på hur det hade kunnat vara, eller på hur det var förut. Jag saknar förut. Jag saknar möjligheterna jag hade att välja, saknar tiden som jag egentligen aldrig fick till att fixa allt. Hade velat göra rätt istället för fel, hade velat ta andra beslut än vad jag gjorde. Jag saknar att vara fri, saknar att slippa bekymra sig över morgondagen. Saknar alla fina och fantastiska minnen. Saknar att glassa runt med vänner som verkligen berörde ens hjärta, saknar alla bilutflykter, att glida runt och njuta av livet. Vi pratar alltså om för tio år sen, TIO ÅR! Vars tar tiden vägen? Hade ni inte också velat välja annorlunda om vissa saker? Göra rätt istället för fel ?
Saknar vännerna jag hade, allt vi gjorde, allt vi gick igenom tillsammans. Saknar att bara vara, slippa tänka på vad som komma skall. Svårt att få ner allt i ord. Finns saker jag skulle vilja få ogjorda, och det finns saker som jag skulle vilja göra igen. Det finns saker som jag minns extra bra, och det finns saker som jag egentligen inte alls vill minnas. Minns du Sanna, när vi åkte runt i lokaltrafiks bussarna? Minns du "titta mamma, många bajsblöjor!" Eller Mari, minns du våra galna upptåg? När vi smet ut om nätterna och åkte runt med Tommy? Och Annika, minns du när vi glassade runt i Marcus lila 123a? Eller då vi jagade kråkungar i hästhagen? Josse, minns du när vi klättrade i björkarna hos dig, och jag ramlade ner? Eller när jag parade ihop dig me Elias? Eller då vi åkte upp till Kulmungi på äventyr när du fyllde typ vadå, 12? =) Såna minnen är dom som får mig att le, och undra vad som egentligen hände med tiden.
Jag har mist människor i mitt liv, men en del finns kvar och jag har även träffat nya som jag håller kär.
Men jag saknar tiden jag hade, tiden som aldrig kommer igen. Ni som läser det här. Lev väl, tänk två gånger, sen tänker du två till bara för att vara säker. Ta tillvara på tiden med dom du älskar.
