Sex timmars stallmys med mina favortitmänniskor idag, helt fantastiskt! Idag fick pållehästarna nya dojjor, så jag gav dem en dags vila. Lillan skötte sig bättre än förväntat när Micke skodde. Duktiga flicka, det tar sig! Peter han rörde inte en min, flyttade inte på sig ett ända steg förens Micke bad honom. Gudarnas snällaste häst alltså! Hans ben var varken varmt eller svullet idag, så får se hur det ser ut imorgon. Sista dagen på Metacam på fredag. Han har varit olindad hela dagen, lindade dock till natten nu. Såret ser jätte fint ut, inte alls irriterat eller liknande. Har blivit en ordentlig skorpa nu också. Kanske är lite "hönsmamma", men jag tycker att det är bättre än att rycka på axlarna och säga "det är säkert ingen fara". Allt för mina änglar!
Eftersom mina pållar vilade idag så passade jag på att instruera Jessi och busan lite, samt motionera världens sötaste Maja. Hon var verkligen full av energi. Hon brukar vara en riktigt tjurig liten bockare och avkastare tydligen, men med mig provade hon bara en gång faktiskt. Hon frustade mycket nöjt efter en stunds jobbande, och sökte sig till och med neråt mot slutet! Det var en mycket nöjd, och en aning svettig, Maja efteråt kan jag säga :) Imorgon blir det ännu mera motion för hennes del, och för båda mina vilddjur :) Peter ska sättas igång nu igen och börja röra på sig allt mer, så snart är han nog tillbaka på spåret igen.
Det blev även lite frukt hämtning och sortering idag, 346 lådor typ! Kändes det som iaf. Tre smockfulla bilar blev det iaf, mestadels bananer. Djuren blev nöjda och glada iaf, och det är ju huvudsaken :) Vi såg ut som en riktig banankaravan där vi körde efter varandra från Coop tillbaka till stallet, haha :)
Måste bara få skriva av mig lite!
Ibland känner jag mig verkligen som världens ensammaste människa. Många gånger känner jag mig sviken och utnyttjad av människor runt ikring mig. Om jag inte hör av mig, så är det i stort sett aldrig någon som hör av sig till mig. Hundra gånger har jag ifrågasatt det, och hundra gånger har jag fått samma svar! "Du har ju Emil", eller "Du har ju hästarna". Men vadå lixom? Kan man inte höra av sig för att jag har häst och pojkvän? Visst, jag gör allt för Emil. Han är nummer ett för mig, och hästarna har jag ju också ett stort ansvar över, och det tar mycket tid ibland! Men det är hästar som är mitt stora intresse, mitt liv och jag hoppas även på att det är min framtid. Jag blir aldig tillfrågad om att följa med någonstans. Om jag inte gör saker med Emil, så gör jag dom oftast själv. Jag känner mig ofta ensam och bortglömd. Särskilt när Emil jobbar borta, alllt är så tyst och tomt. Utan stallet, hästarna och Emil så skullle jag inte ha nått. Livet skulle vara totalt meningslöst. Ibland känns det som att jag bara gör fel? Gör jag det? Är jag kanske mer intressant om jag börjar dricka alkohol? Känner mig så liten och ensam ibland. Önskar Emil var hemma jämt, men han måste ju jobba också :(
Såå fruktansvärt hårt har jag kämpat för att komma dit där jag är idag. Jag har jobbat som en n*egerslav och sparat ihop pengar, köpt mig min absoluta drömhäst och det har varit bland det bästa som hänt mig (efter Emil då!) Jag har svurit, gråtit och hunnit lessna mer en en gång, men tillsammans har vi tagit oss framåt, och tagit oss igenom den svåra olyckan som hände i höstas, och lyckats landa samspelta och balanserade. Jag är så otroligt stolt över mig själv, och min häst! Känslan om jag känner när jag är bland dessa fantastiska djur är obeskrivlig. En del säger ju att den känslan går över när man upptäcker killar och alkohol, men vet ni vad? Jag upptäckte aldrig alkohol och jag är 24 år idag. Jag upptäckte killar, men jag har aldrig någonsin prioriterat bort mina hästar. Än idag kan jag stiga upp kl 7 på morgon och LÄNGA ut till att skotta hästbajs och pyssla i stallet. Än idag så packar jag matsäck och åker ut och tillbringar hela dagar i stallet, gör fina boxlappar och skämmer bort mina hästar med lyxiga saker. Det finns inte nått i världen som jag skulle vilja byta bort dom mot, INGET! Många skulle säga "det är bara ett djur", men ack så fel dom har. Det är ens bästa vänner, och bara äkta hästmänniskor vet egentligen vad jag menar. Känslan är svår att beskriva.
När jag trodde att allt var kört, så kom Peter in i mitt liv. Denna vackra, vita lilla sagohäst!
Han hjälpte mig med min rädsla, och han hjälpte mig att hitta mig själv igen. Han hjälpte inte bara mig, utan Lillan också. Utan honom hade allt varit mycket svårare, och Lillan hade inte haft någon att ty sig till i stallet. Jag kan helt ärligt säga, att det finns ingen häst som Peter. Större hjärta, och renare själ får man leta efter!
Lillan har hjälpt mig otroligt mycket. Hon har lärt mig förstå saker som inte syns eller märks. Hon har lärt mig att se på saker annorlunda, att tänka efter och att vara oerhört lyhörd och aktsam när det verkligen gäller. Trots att hon ibland dummar sig, faller på mig och bråkar med mig så finns det ingen annan häst som jag vill byta henne mot. När hon ser på mig med sina stora, bruna och kloka ögon är det precis som att hon talar till mig. Som att hon ser in i min själ. När jag sitter på hennes rygg, medans hon dansar fram är det precis som att allt annat tappar mening. Det finns bara vi, inget annat. Vi förstår varandra på ett sätt som ingen annan gör. Min underbara prinsessa!
Jag vill verkligen Tacka alla som stått vid min sida, och stöttat mig när jag verkligen behövde det. Tack alla ni som lyssnat på mig när jag varit nere och haft det tufft, är er evigt tacksamma. Utan er skulle jag aldrig klarat det. När det verkligen gäller, så vet man vilka som är ens riktiga vänner. Ni som stöttat mig, och sett mig ta mig framåt (och bakåt!) med ridningen ska ha ett stort tack. Finns inget som motiverar mig så mycket som då jag får höra saker som "hon är så go och underbar", "det ser kanonbra ut!" eller "vilken skillnad det är nu, ni är jätte duktiga". Så TACK än en gång ni som alltid uppmuntar våran framgång!
Tack till min underbara sambo, som låter mig vara i stallet och som ALLTID ställer upp och hjälper mig med allt han kan i stallet. Jourer, som ridning. Du vet nog inte hur mycket det betyder för mig.
Älskar dig, nu&alltid !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar