Jag är absolut inte långsint. Jag tror inte heller att jag är bättre än någon annan. Min mamma uppfostrade mig till att acceptera alla typer av människor. Jag lärde mig själv att alltid se de goda i alla människor, men jag lärde mig också att i vissa människor finns inget gott alls. Vi ställs inför mycket val genom livet, många avgörande val för våran framtid. Ibland väljer vi fel, ibland inte. Men vi lär oss av våra misstag, även om dom tar hårt på oss ibland. När jag hamnat på fel vägar är de alltid mamma som hjälpt mig tillbaka i rätt riktning igen. Ibland måste man göra fel, för att kunna inse hur galet det egentligen är. Vi har bara oss själva att beskylla för våra misstag, klandra aldrig någon annan. Framför allt inte dina föräldrar. Vi har alla en egen vilja, ett eget liv och vi tar som vuxna människor våra egna beslut.
I unga år hamnade ja fel, och de pågick in i vuxen ålder också. Jag var stark och tog mig ut någolunda hel. Hade aldrig klarat de utan min familj och mina vänner, aldrig!
Vi är dom vi är, för att vi har formats till just dessa människor. Saker vi upplevt och gått igenom, saker vi har fått lära oss och saker vi hört och uppfattat har gjort oss till dom personerna vi är idag. De är inget vi tänker på alltid, men livet sätter sina spår. Ta dig tid att fundera över varför du är just den du är. De undermedvetna finns där och påverkar oss. Eller egentligen så vet vi, de gäller bara att ta sig tid att fundera över situationen. Varför är du den du är? Vad gör oss till människor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar