Det här är Peter, Lillans nya pojkvän! Han är en 21 årig arabvallack och är en riktig superduper ponny. Lillan älskade honom från första dagen då han kom. Nu har hon en boxgranne och en hagkompis igen och jag kan säga att man märker stor skillnad på henne. Hon verkar mycket gladare, min prinsessa! Har hittat en tjej som ska hjälpa mig med Lillan också, Elin heter hon. Har känt henne ett bra tag och hon är jätte duktig! Hon red Lillan i fredags, och det gick hur bra som hellst. Kan säga att det var en tung sten spm lyftes från mina axlar då jag såg att hon går att ridas utan problem. Hon reds med Peters westernsadel och hon såg ut att trivas med den. Borde kanske köpa henne en egen?
Känns som sagt otroligt skönt att äntligen ha hittat någon som kan hjälpa mig med Lillan, och det kändes ännu bättre att det är en människa jag känner och att Lillan verkar trivas jätte bra med henne.
Jag har för övrigt också börjat rida igen, fast inte på Lillan utan på Peter. Kan ni tänka er känslar att kunna sitta upp på en häst efter olyckan? Utan att känna den minsta lilla rädsla! Peter är en riktig klippa. Hur trygg och fin som helst. Det dröjer nog en stund innan jag tar mig upp på ryggen på Lillan igen eftersom mina brytna revben och nyckelben inte helat, men nu vet jag iaf att jag inte är rädd för att rida igen. Var så fruktansvärt orolig att jag inte skulle våga, för det händer ju en del som varit med om olyckor. Att dom inte vågar rida igen alltså. Men nu har jag Elin som hjälper mig, så nu är det bara för mig att andas ut och vänta på att jag läker ihop!
Jag vägrar att ge upp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar