Att älska.

De är inte klokt hur livet kan svänga upp och ner, på mindre än en hundradel kan allt förändras. Vi kan aldrig förutspå vad som ska hända, eller hur framtiden ska se ut. Vi kan inbilla oss själva det, men verkligheten är annorlunda. Vad som helst kan hända på livets väg. Kan man säga att man älskar hela livet då? Klart man kan. Vi kommer aldrig att sluta älska. Det är de ända vi kan vara säkra på, kärleken kommer alltid att finnas i våra liv, vare sig vi vill det eller inte. Vi kanske inte alltid kommer att älska samma människor, men älska, de kommer vi alltid göra. De finns inget som sårar som kärlek, men de finns inget som gör en så lycklig som kärlek heller. Äkta kärlek är oövervinnerlig, den klarar allt. Med och motgångar. Att älska någon är underbart, men att vara älskad av någon är obeskrivligt. Visst, vi kommer att bli sårade, ledsna och besvikna på vägen också. Men i slutändan övervinner kärleken allt. Den är livets bästa medicin!

Vårkänslor och sommarlängtan

De börjar bli riktig vår nu. Snön smälter och måsarna har flyttat hem igen. Vägarna är bara och insekter börjar vakna till liv. Efter månader av snö och kyla börjar solen äntligen värma upp luften. De doftar friskt av regn, och snön blir till slask. Mörkret omger oss inte längre, och man blir piggare och gladare. Energin väcks på nytt, och vårkänslorna kommer. Sommaren närmar sig, härligt! Känner att detta kommer bli en toppen sommar. Mysiga dagar i solen och mycket bus tillsammans med mina vänner. Jag längtar efter långa härliga promenader i skogen, slöa ridturer längs älven och härliga dopp om sommarkvällarna. Jag längtar efter sommarens festivaler och uppstånd, efter alla cruisingar och efter alla underbara stunder tillsammans med mina nära och kära. Längtar efter blommor, doften av hav och ljudet av hästar som smaskar i sig grönt gräs.

Älskar att känna sanden under fötterna, höra måsarna skrika och vattnet som kluckar så härligt mot bryggorna. Finns de nått härligare än en svalkande båttur en varm sommardag? Eller en varm dag med sol och bad på en avlägsen strand? Härliga sommar grillkvällar och svalkigt regninga dagar då man bara sitter inne och myser framför en film väntar. Sommaren är snart här, helt klart underbart!

De stora hela

Är allt så enkelt och självklart? Borde det vara så? Varför gör vi allt svårare än vad de egentligen är? Jag blir tokig på alla frågor utan svar. Finns de någon svara som över huvudtaget har ett rakt och konkret svar? Jag har levt ett hårt liv, till mestadels i en otrygg tillvaro full av svek och lögner. Som vilken annan människa som helst har jag också gjort fel och prioriterat fel här i livet. De som skiljer mig från en del andra, är att jag faktiskt har insett att jag gjort fel, och försökt rätta till allt så gott de går. Men tyvärr lever vi i en värd full av fördommar. Vi accepterar inte varandra, utan vi måste vara på ett speciellt sätt för att vara acceptabla i samhället. Vi måste lyssna på all möjlig propaganda om hur vi ska leva och vara för att passa in i systemet.

Jag hänger upp mig på de förflutna, men hur ska jag kunna göra annat när jag har levt de liv jag gjort hittills? Jag har svårt för att dömma någon p.g.a misstag som begåtts eller för att dom gjort fel i sitt liv. Jag ser personligheten i alla, de viktiga i en människa. Jag önskar att alla kunde göra de. Jag själv blir utpekad hela tiden, och jag vet hur illa det kan göra en människa att inte vara accepterad. Eller rättare sagt, att inte kunna leva upp till andras förväntningar. För visst är de så de är? Vi måste sträva efter att leva som andra vill att vi ska göra, vara som alla vill att vi ska vara. Fläckfria rövslickare. Våga stå upp för den du är istället, våga säg ifrån. Tillåt dig själv att inte acceptera andras nedlåtande beteende, och ta framför allt ingen skit från någon som inte själv erkänner sina fel och brister. Dom ända som riktigt kan förstå ens lidande, är dom som varit med om samma saker själv. Kom ihåg de. Ingen annan än en människa i samma sits kan förstå din frustration och hur du tänker. För att veta hur nått känns, måste du ha samma erfaranhet och dela samma känsla.

De är sjukt hur mycket vi påverkas av varandra, utan att vi ens tänker på de. Se till att omge dig med människor som förstår dig, som är som du. Håll dig bland människor som gör dig glad, och som kan skratta åt dina misstag, inte hugga ner dig för dom. Var dig själv, och accepterar dom inte dig för den du är, då är det deras problem, inte ditt. Bland riktiga vänner är man alltid älskad, oavsett vad som har hänt och händer i ens liv.

Livet är aldrig värt att ge upp, även om de kan kännas så ofta. Vi lever bara en gång, och då tycker jag att man kan göra det bästa av situationen, hur eländigt allt än känns. De är viktigt att aldrig tappa hoppet. Ta till vara på livetss goda stunder. Vill du bli proffessor, bli de då! Vill du leva på bidrag och njuta av att dagdriva hela ditt liv, så gör de! Du själv bestämmer hur du vill leva ditt liv på bästa möjliga sätt. Du själv bestämmer vad som är viktigt för dig och vad du själv mår bäst av. Alla är vi olika och har olika behov. De viktigaste är att vi lever och vågar vara oss själva ute i världen. Behandla andra som du vill bli behandlad själv, och döm ingen förrens du har synat dig själv. Ingen föddes perfekt!

Kärlek

Kärlek kan vara vad som helst, när som helst och hur som helst. Kärlek till sin den vi håller kär, familj och till vänner, kärlek till saker och ting eller kärlek till djur. Kärlek finns i ensamhet, sorg och svek, eftersom kärlek oftast orsakat nått utav det. Den finns i lycka och i olycka. Kärlek är nyckeln till allt. Utan den blir vi aldrig riktigt lyckliga, och när vi förlorar den så är vi som olyckligast. Den påverkar oss mest i livet. Den far fram, får oss att känna underbara känslor, tills den en dag får oss att känna saker vi önskar att inte kunde. Kärleken är underbar och vacker, men samtidigt grym och rå. Genom en hel livstid strävar vi efter att hitta den "rätta" kärleken i våra liv, och trots att den oftast sårar oss så ger man aldrig upp hoppet om att hitta den evigt lyckliga kärleken, trots att den mycket sällan existerar. Vi kan älska saker och ting, men aldrig som vi älskar en annan människa. Kärlek känns olika. Att hitta kärlek och känna sig helt tillfredsställd kanske är meningen med livet, för utan någon vid ens sida känns livet trist och tomt, något fattas. Kärlek handlar inte bara om att älska varandra, de handlar om respekt och inre frid. Du kan säga att du älskar vem som helst, men om du verkligen älskar på riktigt så känner du det. Två själar måste passa ihop, tajtare än puzzelbitar. Man måste förstå varandra, utan ord. Känna, utan att förklara. Äkta kärlek är nått obeskrivligt och den händer bara en gång. Hjärtat låter oss veta när den kommer, och framför allt när den lämnar oss.

Älskad och saknad

                                                                                                                         
                                                                              

,


I våra hjärtan finns du för alltid kvar.

"Låt oss minnas de soliga dagar
då sorg och smärta
fjärran var
Låt oss minnas de
glädjedagar
då vi tillsammans var"


Går du med min än min kära,
fast jag inte ser dig?
Är du kvar här på jorden,
så som du är kvar i mitt hjärta?
Jag ligger kvar och grubblar.
Tårar bryter ut och faller,
i tanken på dig.
En ängel som här glömdes kvar,
har nu fått sina vingar.
Vart flyger du nu, min ängel?
Vart flyger du nu?
Flyger du genom himlaporten, säg?
Eller till världens ände?
Flyger du bredvid mig?
Eller är jag ensam nu?
Var du nu än är, min vän.
Vart än vägen bär för dig.
Lova att du väntar där,
Tills jag möter dig.
Jag hoppas du är lycklig nu.
Och smärtan du har lidit,
hoppas jag är glömd.
Sväva fritt, min kära.
Du är fri nu.
Och tills vi åter möts,
Farväl, min ängel.

Jag är bäst!

Här om dagen så sa jag till mina kära vänner att jag är bäst, och de ville ha en motivering till varför jag är de! Efter någon dags funderande kom jag på varför. Så här mina underbara kommer motiveringen...

Jag är bäst för att jag alltid är mig själv. Jag vågar erkänna att jag gör fel, men samtidigt vet jag när jag har rätt. Jag vågar erkänna att jag inte är guds bästa barn, jag har också gjort saker jag ångrar. Jag har förmågan att se de, och jag har varit stark nog att bli en bättre människa. Jag kan vara glad och skratta när jag egentligen bara vill bryta ihop och gråta och jag orkar alltid fortsätta med mitt liv trots att allt kan vara åt helvete, bokstavligen. Jag är omtänksam och bryr mig mer om andra än vad jag bryr mig om mig själv. Jag uppskattar detaljer, även de små som man inte tänker på. Jag kräver inte att jag måste ha massa saker, jag nöjer mig alltid med de jag har. Min bil till exempel, hur många skulle älska den såsom jag älskar den? Den som alltid har fått allt eller kan köpa allt, lär sig inte uppskatta de lilla som är speciellt, de saker som verkligen betyder nått. Jag är bra på att tycka om andra människor. Jag är snäll och sätter aldrig mig själv i första hand. Jag lever och pinas, trots att jag har en sjukdom som jag dras med varje dag och påverkar mig med allt jag gör. Jag dömmer aldrig någon och jag acceptterar att vi alla är olika. Jag är bra på att lyssna och förstå andra och jag blir glad av att kunna hjälpa andra.

Dessutom har jag världens underbaraste människor runt omkring mig varje dag som gör allt så mycket lättare! Älskar er

Att överleva

De är konstigt, när man tror att nått är bra (eller iaf verkar vara bra) så är de inte de. När man tror att de inte kan bli värre än vad de är, ja då blir de självklart de. Men ändå så överlever man, eller iaf så försöker man hålla sig flytande. Hur eländigt allt än är så reser jag mig alltid igen, gång på gång. De är så jag har lärt mig, livet är värt att kämpa för. I slutändan lever vi bara en gång, för de finns ingen som kan garantera ett liv efter döden. Jag har lärt mig att aldrig sluta kämpa, att försöka stötta andra, vara en bra förebild helt enkelt. Jag försöker vara stark, hålla de där gnagande inom mig. Men även jag misslyckas ibland med de.

Jag kanske inte är perfekt, men vem är de ? Vad handlar livet om egentligen ? Vad ska vi tro på? och vem ska vi tro på? Väljer vi själv? Vi är fångade i en värld av fördommar och skitsnack, så är de bara. Vi vänder ofta kappan efter vinden, och vi snackar bakom ryggen på varandra och låtsas sen som ingenting. Vi låtsas att vi bryr oss, fast vi inte gör de och vi håller med, fast vi inte gör de heller. Varför faller vi för grupptrycket ? De händer hela tiden, utan att vi alltid märker de. De är lätt att fastna där, de är svårt att ta sig ur. Ingen vill ju vara annorlunda, eller hur? Jag kan lova dig att även du har gjort nått, bara för att någon annan också gjort, eller gör de, fast du egentligen tyckt att de varit helt galet. De har jag gjort. Men vi får inte glömma att bakom dessa handlingar finns de oftast underkuvade känslor. Kanske rädsla? Eller varför inte stolthet? Vad ska folk tycka om dig om du inte gör som alla andra gör? Ingen vill väl vara den som går i utkanten av alla andra som en skygg häst? För mig var de rädslan som tog över. Rädslan över vad som skulle hända ifall jag inte gjorde som de andra ville. Är jag då en dålig människa för mina handlingar?

Vi ser oftast på allt de dåliga, vi bedömmer en människa utifrån de dåliga och vi minns de dåliga som bäst. Vi glömmer allt de bra, de fina med varje enskild individ. Vi glömmer att tänka tillbaka på de goda stunderna i livet och vi glömmer att älska varandra som dom vi är. Vi borde ta hand om och acceptera varandra istället för att dömma varandra. Fast livet kanske vore tråkigt då? De skulle ju inte finnas någon att tracka ner på då och folk som mår bra av andras olycka skulle ju vara olyckliga hela tiden. Ni som viskar och pekar på andra skulle bara ha er själva att dömma. De ensamma skulle inte vara ensamma och de osynliga skulle faktiskt inte vara oynliga mer. Men hur skulle de funka? De måste ju alltid finnas någon som är ensam och osynlig. Någon måste vara annorlunda. Visst är de så? De måste alltid finnas någon att mobba, annars har vi ju inget att sysselsätta oss med...

Tyvär är detta sant. I slutändan så tänker vi bara på oss själva. Vi själva måste överleva. Vi vill vara högst upp i näringskedjan. De är inte coolt att hanga med dom som röker om du inte själv gör de. De är inte coolt att vara den som går sin egen väg, lever efter egna villkor och är annorlunda. Då blir man utfryst. Även i den vuxna världen. De finns alltid någon sóm står över dig, någon som är coolare än dig. Åtminstone någon som tror de.

Jag valde min egen väg tidigt i livet, men jag är stolt över den jag är idag. Jag valde att aldrig pröva alkohol, cigaretter, snus eller groger. I snart 23 år har jag klarat mig hur fint som helst. Jag anser mig inte bättre än någon annan, och jag anser inte heller att andra människor är dåliga bara gör att man dricker tex alkohol. Jag anser att var och en vet vad som är bäst för en själv och ansvarar för sina egna gärningar. Jag har handlat fel många gånger. Men de har också lärt mig att göra rätt nåsta gång. Jag kommer inte låta någon trampa på mig igen, någonsin. Jag vet nu att jag är bättre än så. Livet är för värdefullt för att slösa tid på människor som tynger ner en. Våga vara dig själv och stå upp för den du är. De är så du kommer längst här i livet!

Tack min älskade vän

Tack min vän för att du alltid fanns där för mig när jag var ledsen. Du var alltid min motivation! Även fast du var ett riktigt odjur ibland så fortsatte jag alltid kämpa, för jag visste att du var speciell! När man väl vunnit ditt förtroende var du helt underbar. Din personlighet var underbar, du såg rätt in i ens själ. De var som om du förstod allt, såg allt. Du dömde ingen. Du fastnade i mitt hjärta som klister, de går inte bara att byta ut dig mot någon annan häst. De fungerar inte så, inte för mig. För mig var du inte bara vilken häst som helst, du var min bästa vän! Min fina underbara Lillan!

Lev och älska

Alla försöker vi uppnå någonting, men många är fel ute då man bara vill köpa massor av matriella ting och genom sina prylar visa andra sin status och tro att genom det visa vem man är. Man söker och söker efter en mening med livet. Men jag kan nästan lova att du inte hittar det på nätet. Jag kan nästan lova att du inte hittar det i dina prylar. Visst kan det vara fint och rogivande, men det är inte livet. Livet är du. Ditt liv. Meningen med livet har ingenting att göra med vad du äger. Livet har vi fått för att leva och älska våra medmänniskor, inte för att visa vem som är bäst eller vem som kan mest.

Min vackra

Förlåt min älskade vän...

.... För att jag målar ut dig på bloggen såhär. Vi har ju pratat om de som hände och sådär, men jag vill bara klargöra vad ett tidigare inlägg som heter "trodde de var annorlunda" handlar om. Jag har aldrig känt mig så sviken i hela mitt liv när jag fick höra att du fortfarande umgicks med "du vet vem". Då kände jag att du är likadan som de flesta andra tjejkompisar jag haft. Skitsnackare och lögnare. Du anar inte hur de kändes när en människa som varit min bästa vän i stort sett hela livet gick bakom ens rygg tillsammans med den där vidriga människan! En gång till dessutom. Jag trodde inte att jag skulle få uppleva de igen, trodde den tiden i våra liv var förbi. Trodde vi växt upp så mycket att vi inte gick bakom ryggen på varandra igen... I de fallet var de inte så. Men jag kanske får skylla mig lite själv också, eftersom jag inte sa hur jag kände så vi kunde lösa allt på en gång. De är helt sjukt hur mycket jag saknade min bästa vän. Men efter dessa svåra tiden och motgångar är våran vänskap nu starkare än någonsin. De är tur, för jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan min allra bästa vän vid min sida som alltid lyssnar och ställer upp. Älskar dig obeskrivligt!

Till min älskade Emil

tankar, ord, en dikt

det är svårt kära du

för du går inte att beskriva med ord

du är en oändlig histora för mig

som en spelfilm som rullar framför ögonen

om och om igen

du är räddaren i nöden

den bästa bok jag någonsin läst

en frukost-på-sängen

första blomman på våren

du är min favoritsång

min favoritröst

& mitt koffein

du är helt enkelt mannen i mitt liv

vissa behöver guld eller diamanter
eller droger för att få bort smärtan

ett löfte om en bättre värld

när allt vi ska göra här är gjort

jag behöver ingen himmel blå

allt jag vet sen jag fann dig,

jag är lycklig i dina armar

i en värld av mörker och rädsla

vaknar jag kallsvettig om natten

bara för att känna din hand nära

känner hur du lägger armen om mig

jag är lycklig i din famn

jag är lycklig i din kärlek

jag är lycklig i ett liv som detta

En relation..

För mig är en relation trygghet! Att kunna känna sig trygg och veta att man har en andra halva som finns för en när man behöver den. En som lyssnar, förstår och kan hjälpa.

En relation är så mycket mer än bara kärlek! Det är vänskap, passion, glädje, upplevelser som spelar in. En relation är en relation baserad på känslor som du måste vårda på rätt sätt.
Jag är bara mig själv och låter den andra få leva upp till mina levnadsvillkor och sätt att vara. Jag kan inte låtsas vara någon jag inte är. Jag vill vara uppskattad för den jag är. Jag visar att personen är kärlek och att det är den personen jag har vid min sida, den som jag kan lita på och som får mig att vara trygg i världens osäkerheter. Jag är bara mig själv, vem annars skulle jag vara?

Äntligen blå himmel!

 För första gången på länge har solen tittat fram, och de har inte regnat en droppe på hela dagen. Känns hur underbart som helst. Idag har varit en riktigt bra dag, trots att jag hatar söndagar, för de är då min gubbe åker upp till Kiruna och jobbar.. Har hunnit visa upp audin till en från Boden, utan några större framsteg, ätit god lunch med hjärtat och sen tillbringa eftermiddagen/kvällen uppe i Kamlunge. Haft med mig hundarna dit också som har busat på fritt där i någon timme medans jag hållit på i stallet. Rambo och Champis var ovanligt lugna idag, var nog för att de fortfarande var ljust då jag plockade in dom för dagen! Hade tänkt börja tömköra båda 2 nu i höst innan snön kommer, få se hur de går med dom planerna nu när jag börjat skolan! Förhoppningsvis ska jag ha tömkört den ena iaf innan snön kommer. Måste jobba med Lillan också, men har ännu ingen sadel som passar riktigt. Ska beställa en gjord från Börjes till att börja med som når ända runt hennes tjocka mage! Hade velat hitta en lite mindre westernsadel åt henne som inte är allt för dyr, tror hon kulle trivas bra i en sådan. Red i alla fall Saga idag i 45 min ute på ängen och en sväng i skogen, prövade ett annat bett nu och de gick mycket bättre. Känslan jag får när jag sitter i sadeln är helt obeskrivlig. De är som att sväva på moln. Jag känner mig trygg där uppe, som att inget annat existerar just då, bara jag och hästen. Allt bara flyter och de känns så himla rätt allting. De är en sån avkoppling för mig att bara få drömma mig bort en stund och glömma allt annat. Hästar är helt underbara djur. De finns alltid där för en, de ställer alltid upp. De bevarar dina hemligheter och de dömmer dig aldrig. De älskar dig precis som den du är!

Tack för allt

De har iaf slutat regna nu för tillfället, men de ser inte ut att vara över ännu. Skulle vilja se annat än regn nu, så oerhört deprimerande väder! Saknar riktigt fint hötväder. Vill vara ute i skogen med hundarna och hästarna, inte sitta inne och glo ut i regnet. Ragnhild ligger här i min famn och spinner, hon är nog ganska glad att få vara inne i govärmen när de är kallt och öser ner ute! Man får så mycket tid över till att tänka på saker och ting när de inte finns nått annat att göra än att sitta inne! Jag tänker ofta på personerna som finns runt om mig i mitt liv, och som alltid gjort de. Men ofta glömmer vi att beräta hur mycket vi älskar just dom personerna som alltid finns där. Vi glömmer att tacka de, och bara tar alla för givet utan att vi egentligen menar nått illa i de. Vi faller i glömska, och glömmer att vara tacksamma och lyckliga för de vi har. Vissa har, men vill ha mer. Medans andra varken har, eller får mer. Jag vill i detta inlägg passa på att tacka alla de som funnits i mitt liv och hjälpt mig, i med och motgångar. De som gjort mig till den starka människa jag är idag och de som stöttat mig då jag varit påväg att falla.

Mamma, du har alltid funnits där för mig i väder och vind och ställer alltid upp för mig. Du hjälper mig alltid på rätt väg och du stöttar mig alltid. Du är världens absolut bästaste bästa mamma! Finns ingen som du, tack för allt! Är dig evigt tacksam, skulle inte klara mig utan dig i mitt liv! Älskar dig villkorslöst!

Mormor, Du har alltid funnits där för mig också och hjälpt mig med allt, precis om mamma! Förlåt om jag är sur och grinig ibland, menar inget illa. Tack för allt, för att du finns i mitt iv! älskr dig villkorslöst!

Mina systrar, ni har alltid funnits där när ingen annan gjort de, ni är änglar i mitt liv som stöttat mig och ställt upp med allt. Vi har bråkat endel, precis som syskon ska göra men vi har ändå alltid kommit sams när de verkligen har behövts! Älskar er villkorslöst!

Jonas, du är den av mina vänner som jag känt allra längst. Sen vi var små har vi alltid funnits i varandras liv, de måste ju vara 15 år minst! Du och jag har speciella band. Vi har gått igenom med och motgångar tillsammans och vi har alltid försökt att stötta varandra. Ibland pratar vi inte på ett bra tag, men vi glider ändå aldrig isär. Jag vet att du alltid finns där för mig, och jag hoppas du vet att jag alltid kommer finnas där för dig. De minnen jag har med dig glömmer jag aldrig. Tack för att du finns och funnits i mitt liv genom dessa år!

Joacim, du är en sann vän. Vi har delat de mesta och du har alltid ställt upp och hjälpt mig när jag behövt de. Dig kan man alltid lita på! Glömmer aldrig de fina och roliga minnena vi har tillsammans. Tack för allt!

Mari, du har alltid varit mina bästa vän! I många år har du funnits i mitt liv och du har alltid fyllt mig med lyckliga skratt och tokigheter! I perioder har vi bråkat som katt och råtta, men alltid hitta tillbaka till varandra. Med dig har jag massor av roliga, fina och underbara minnen! Jag är säker på att du också har de, vi har aldrig tråkigt då vi är tillsammans! Tack för allt vännen, är så oerhört tacksam över att få ha en vän som dig.

Oscar, du har, och är fortfarande världens bästa vän som alltid ställer upp. Tillsammans har vi upplevt de mesta, och kul har vi haft! Du har alltid hjälpt mig genom allt, och stöttat mig när jag inte orkat gå framåt. Tack för allt vännen!

Emil, jag älskar dig mer än allt i hela världen! De finns ingen som påverkat mitt liv så mycket som du. Du sätter färg på allt, även då allt är som mörkast. Du är min ängel här på jorden och du är oersättlig! Finns inte ord för hur mycket du betyder för mig. Är så oerhört tacksam för allt du gör för mig, för att du alltid finns där för mig. Älskar dig mest av allt min underbara Emil!

Till alla er andra, tack för allt! Tack för alla goda råd jag fått, alla fina människor jag lärt känna och alla fina minnen ni gett mig. Ni har alla en speciell plats i mitt hjärta!

regn... och mera regn

Trodde inte att himlen hade mera regn att bjuda på, men de hade den minsann. För de öser ner som aldrig förr! Smarta jag öppnade takluckan igår då himlen var blå och tänkte "Nu ska de väl inte komma mera regn på ett tag" men ack så fel jag hade! Min tacklucka går inte att stänga helt alltid, så gissa vem som hade vatten i bilen i morse? Jo JAG! Bara att le och bita ihop.. På med stövlarna och ut med hundarna och plaska runt i vattenpölarna! Skolan har gått bra idag, har gått ända till kl 16, sjukt jobbigt, men dagarna går ju åtminstone fort. Nu på eftermiddagen har jag känt mig jätte yr och konstig, tror jag håller på att få feber. de vore fruktansvärt dålig tajming, eftersom de är mycket som måste göras just nu! Är många järn i elden nu, och allt måste slutföras! Måste sälja nå hästgrejer så jag kan köpa mig nå extraljus till bilen, börjar vara ordentligt mörkt nu om kvällarna! Snart kommer väl snön förhoppningsvis så då blir de ju lite ljusare. Skulle behöva få sålt min andra bil också så jag kan betala mamma och eventuellt betala skatten på den andra, är mycket utgifter just nu! Ett par fälgar har jag hittat iaf, de var inte lätt. Nog för att centrumhålet är lite för litet, med Micke skulle svarva om de åt mig på jobbet. Hade ju däcken, bara fälgarna som fattades! Men nu verkar de problemet vara löst iaf, bara resten kvar...
Men nu gått folk, är ni redo för lite skvaller? Om mig själv förstås! De är ju inte så att jag tänker sjunka lika lågt som andra som snackar bakom ryggen på andra! Som ni läsare redan vet, så har jag inget jobb utan går skola, för att sen kunna skaffa ett jobb. De gör inte mig mindra värd än någon annan. Faktiskt så beundrar jag min själv lite som orkat ta tag i skolan igen och börjat kämpa för min framtid. Nu vet jag vilka mål jag har iaf. Men de tar jag inte upp här ännu, huvudsaken är att jag vet de själv.

En annan sak, ni har säkert hört talas om att jag söker en att dela lägenhet med. Vissa av er har ju haft synpunkter ikring de, särskillt varför jag inte vill dela med Emil. Härmed ska jag informera er om att jag mer än gärna vill dela med honom, men de finns anledningar till varför jag inte frågat honom. En av dessa är bland annat min ekonomiska situation. Den är inte bra och de skulle kännas som om jag levde på Emil, att jag bara flyttade ihop med honom pga min brist på pengar. Eftersom enda anledningen till att jag vill dela lägenhet med någon är för att jag kanske måste flytta hem annars, eftersom jag inte har råd själv. Vill ju såklart inget hellre än att bo med Emil. Nu vet ni de också.

Har även hört att jag har ett förhållande med mitt X på sidan om mitt och Emils, vilket är helt sjukt. Han är en jätte snäll och söt kille, men vi kommer aldrig bli mer än vänner igen. Han är en av mina bästa vänner och vi umgås ibland, smsar mycket osv. Men vi är mycket osams också, mer än vi är sams, så ibland är vi inte ens vänner under en längre tid. Jag älskar honom som en vän, som vilken av mina andra vänner som hellst kan han också få ett hjärta i nått sms ibland. Jag sätter ingen skillnad på mina vänner, alla är lika mycket värda i mina ögon. Bara för att han är kille så betyder inte de att jag gillar honom mer än som vän, vilket är den första slutsatsen alla drar när en tjej och en kille är vänner.

Jag älskar Emil och vill leva ihop med honom resten av  mitt liv, inget kan få mig att ändra mig.

Vissa har ju även problem med att förstå varför jag gjorde mig av med RXCn. SÅ jag skriver väl ner de också för att friska upp erat minne.. De var ju så att jag ville starta ett nytt liv, utan anklagelser hela tiden och utan at ständigt bli påmind om de som varit, och den bilen påminde mig om dåliga saker hela tiden. Jag älskade den verkligen, inget tvivel om de. Men ibland så måste man göra de som känns tungt för att kunna bevisa någon att saker är annorlunda. Samtidigt bevisade jag för mig själv att jag brydde mig om andra saker i livet, som att göra rätt tex. Att jag kunde se nya möjligheter. Mycket blev lättare utan RXCn. Men trots de så kommer den alltid vara den finaste bil som finns, den svek mig aldrig!
Ni får gärna kommentera och lämna synpunkter, jag besvarar gärna era frågor ifall ni undrar över nått.... Tack för mig!

Sanningar som jag vet att ni vill veta..

Idag har de varit en strålande fin dag! Solen har lyst tills nyss och himlen är fortfarande klar, trots att de börjat skymma. Första skoldagen är avklarad, kände mig seriöst som värsta snillet. Var som att pennan bara skrev av sig själv! Gick som smort och de kändes som om dagen bara flög iväg! Tiden går fort när man har roligt brukar man säga. De blev stekt potatis och grillad fläskfile till middag idag, gott som tusan! Syster fyller 15 år idag, så stort grattis till henne. De blir Kamlunge till mina änglar strax! ska bara låta maten sjunka till sig i magen lite, och skriva färdigt här på bloggen. Imorgon ska jag gå på biblioteket och lämna igen nå böcker, och sen tänkte jag låna lite nya. Så avkopplande att läsa ibland, att helt koppla bort omvärlden och drömma sig bort en stund. Man känner sig som klar i huvudet efteråt, nästan som om man tryckt på reset knappen för ett ögonblick.

Hade svårt för att sova inatt, vet inte vrför riktigt. Men tankarna snurrade rätt friskt i huvudet, kunde inte koncentrera mig på att sova helt enkelt. Funderade över vad jag skulle skriva i de här blogginlägget faktiskt. Tänkte att jag skulle skriva nått viktigt, nått storslaget. Nått som ger er där ute svaren och sanningen om de ni egentligen inte vet nått om, utan bara pratar om som att de vore ren fakta.

Nu ändrar jag på de, hatar att bli baktalad! Så jag går rakt på sak.

Jag är inte den ni tror att jag är, jag står för den jag är och är mig själv. Jag tvingar inte någon att tycka om mig, de avgör ni själv om ni vill göra eller inte. Jag har gjort mycket fel i mitt liv, men de vr då och de är inget jag kan ändra på. Här kommer sanningen om mina förhållanden, jag nämner inga namn. Min första "kärlek" var egentligen en stor katastrof, början på eländet i mitt liv kan man säga. De gick käpprätt åt helvete på en gång. Jag var knappt 14 år och helt oförberädd på vad som skulle ske. 7 månader stod jag ut, sen tappade jag livsgnistan helt. De var nu jag tog till rakbladen för att dämpa min ångest och hålla demonerna inom mig i shack! Redan nu tvivade jag på livet. Efter ca ett år träffade jag en som för första gången i mitt liv lyssnade och förstod, trodde jag då. Men efter ett tag skulle de visa sig att jag inte fanns med på hans prioriterings-lista, och att han inte alls kunde acceptera mig som den jag var. Ensamheten blev ett faktum. Vem som hellst av er läsare kan redan nu lista ut att de inte höll. Han lämnade mig, och han lämnade till och med sverige. De var nog aldrig kärlek, ville egentligen bara känna efter hur de var att ha ett förhållande igen efter mitt första misstag, och de visade sig att de inte alls kändes nå mycket bättre, och återigen kände jag mig helt tom. de gick en stund till, en månad eller två kanske, sen kom jag till en vändpunkt i mitt liv, som skulle visa sig vara åt rätt håll. Jag började vid 17 års ålder träffa en kille som var helt annorlunda än någon annan ja träffat. Han var snäll och omtänksam, ställde alltid upp. Han var då 24 år. De kändes helt okej. efter ett halvår ungefär så sa jag upp lägenheten och vi flyttade ihop, vi till och med förlovade oss senare. 3 år höll de ungefär, sen tog de slut. Förhållandet var inte problemfritt, men eftersom han och jag fortfarande är goda vänner så tänker inte jag sitta här och skriva om våra problem som var. Dom håller vi för oss själva. De är efter de här förhållandet som allting vänder åt fel håll, IGEN. Jag träffar helt fel människa ganska fort, och jag har nu satt hela min framtid på spel. Olyckligtvis inser jag inte de förren allting är för sent.. Jag kände honom långt innan vi blev tillsammans. De visade sig i slutändan att han var någon helt annan människa än den han utgav sig för att vara. Han höll till i helt fel banor. Vi höll ihop ca 5 månader, i slutet var allting bara ett tvång och jag var för rädd för att säga nått. Lyckligtvis fick jag hjälp av en kompis att slå mig fri från eländet. Dock så blev jag och min kompis tillsammans en dryg månad efter jag kommit mig ifrån förhållandet, vilket inte var så bra för de visade sig sen att jag inte alls hade såna känslor som jag trodde jag hade, så de höll inte. Även han är nu en god vän till mig, så problemen de håller vi för oss själva. Där har ni min historia lite smått och gott. Tyvär så kan inget jag gjort göras ogjort. För er som säger att jag har "hoppat" till nya förhållnden hela tiden kan ju ta sig en funderare. Och jag kan tala om för er, att de är ganska lätt att komma över någon som gjort en psykiskt och fysiskt illa, såna är i mina ögon inte värda att ödsla tid på. De stämmer att jag varit otrogen, de är inget jag är stolt över direkt. Men de båda vet om de iaf, jag var ärlig och berättade de själv. De är inget jag rekomenderar till någon, att vara otrogen alltså. De sårar mer än de gör nytta.

Vad beträffar Toni, så är han en av mina bästa vänner! Trots att han är mitt x. Han är en supersnäll och jätte söt kille, och jag älskar honom som min vän. Inget annat. X är X, och funkar de inte första gången så gör de inte de andra gången heller. Men jag är glad att vi kan vara vänner iaf. Där har ni svar på de iaf.

Jag har levt ett hårt liv, men tagit mig ända hit trots allt. Utan varken alkohol eller droger. Inte en cigarett har jag rökt i mitt liv. Är stolt över den person som jag är idag, är stolt över allt som jag lyckats åstakomma. Som sagt, jag vet vad ni diskuterar, men jag vet också vad som är sant och inte. De gör mig så besviken att ni inte hade kunnat vara rak i ryggen och fråga mig personligen istället för att dra era egna slutsatser om saker och ting.

Nu orkar jag inte skriva mer för tillfället. Tack för mig 

Hösten har kommit...

Man känner de i luften, kalla mornar innan solen hinner värma på. Träden skiftar allt mer i höstens färger och fåglarna flyger mot varmare breddgrader. Hösten är mysig tycker jag, älskar att andas in den friska luften. Skogen är extra mysig då med alla dess färger. Hundarna trivs också, de kan vara ute och springa och busa i skogen utan att svettas bort. Blir ju så mycket nya lukter också på hösten så de blir extra intressant att vara ute! Älgarna visar sig mer kring vägarna nu i skumningen så de gäller att vara extra försiktig. Nu har jag äntligen fått börja skolan! Börjar imorgon måndag, ska bli kul tycker jag att plugga igen och kanske bli nått meningsfullt. Har funderat på förskolelärare eller lågstadielärare, om jag bestämmer mig för högskola sen alltså. Såg att af har nå utbildningar nu också i samband med naturbruks, de skulle också vara nått. Plugga ämnen kan jag ju faktiskt göra hemma om kvällarna.

I veckan kommer en stor dag, framtiden efter de är ännu större. De är då de gäller, min chans till ett nytt liv, en ny start på riktigt . Jag tänker inte missa den.

Veckan som varit har bjudit på rätt mycket må jag säga, har hunnit med ett och annat. Är nästan helt bra i magen nu sen sista medicinkuren, nu är de bara urinvägsinfektionen som spökar! Men antibiotikan får snart bukt på den också!

Nu när solen börjar titta fram om dagarna så kan jag sätta igång med ridningen igen, känns himla bra! När jag rider är nog ända gångerna som jag kan koppla bort verkligheten en stund och bara flyta med hästen. Känslan är helt obeskrivlig, nästan fjärilar i magen. Min lilla kyckling mår också bra, han bor nu mer i en liten kartong i sadelkammaren ihopp om att han ska överleva, lille gullisen. Hoppas mamma kyckling som ligger och ruvar får behålla sina kyckligar den här gången. Sist tog ju katten alla. Jag har för övrigt kylen full i ägg, tänkte baka lite imorgon och ta med på kalas till mamma. Syster fyller ju 15 år! Gud så tiden springer iväg, var ju nyss jag sköt omkring henne i barnvagnen tycker jag!

Nu till lite mera djupa tankar. Jag vet att de finns dom som sitter och läser min blogg, och sen skriver att jag är helt störd och liknande. Men, jag har inte bett er läsa, eller bett om eran åsikt så den kan ni hålla för er själva. De jag skriver, de är mina tankar och känslor, min verklighet. Alla är vi olika, hur skulle de annars vara ? Vi kan inte kritisera varandra bara för att en inte är lik den andra. Men tyvärr är de så de blir många gånger. Många utgår oftast på vad dom hört, inte vad dom själv upplevt. Skitsnack och svek blir ett faktum. Även de vi älskar som mest, och de vi tror att vi bäst kan lita på, kommer att svika. Verkligheten är grym, men människan är grymmare.

Nästa gång jag skriver ska ni få veta sanningen om de ni går runt och pratar om, så ni som går runt och snackar skit iaf kan snacka om sånt som är sant. Jag vet tt ni tror att jag inte vet, ni tror jag inte sett. Jag är trots allt inte dum, facebook avslöjar allt...

Godnatt alla

Jag trodde de var annorlunda..

De var som ett slag i magen. Höll precis på att koka upp vatten till makaronerna, hade tänkt äta lunch. Men efteråt så var allt jag kände illamående och ett stort hål i bröstet som smärtade.. Jag kunde inte äta längre, matlusten var som bortblåst. De gick upp för mig att du inte var annorlunda än någon annan här. Känner mig så sviken, så tom inuti. Som att allt jag kämpat för, allt jag trott på var borta. Trodde de var sista gången, då för länge sedan.. Men de var de uppenbarligen inte, de var bara början på något nytt... Men egentligen, jag är inte nå mycket bättre? Jag skulle bara ha varit rak på sak och sagt som de var och frågat varför, men jag kunde inte göra de. Jag kanske är ensam, och ledsen ibland, men jag vill vara ensam! Jag trivs så.. Enda anledningen att jag ville dela lägenhet med någon var för att jag inte skulle rasa ihop helt ekonomiskt. Jag försökte bara rädda mig själv från att hamna i katastrof, inget annat. Anledningen till varför jag inte frågat Emil, är för att de skulle kännas fel. Som att jag bara vill bo med honom för att kunna betala mina räkningar.. Jag kanske inte verkar tacksam, men de är fel.. Jag är alltid tacksam även fast jag inte säger de. Jag behöver inte en massa saker, eller pengar.. Allt jag behöver är kärlek och ärlighet. Är de så svårt, så mycket begärt ? Jag har inte mycket att ge, jag har inget jobb, inga pengar.. allt jag kan ge är mig själv, min kärlek. Jag är långt ifrån perfekt. Jag är inte mycket, men jag existerar iaf. Jag döljer inget.. jag är ärlig och står för de jag gör och den jag är.. Jag älskar mina vänner och min familj, förstår inte varför de skulle vara förbjudet att visa de ? Lita på som inte kan tala, dom som ser dig för den du är och accepterar dig som du är. De är dom som ser in i din själ, och ser de goda inuti. Livet är kort, glöm aldrig dom du har närmast. Att älska är en sak, men att vara älskad är nått helt annat...

Du har ditt eget facit, för rätt eller fel. Alla är olika..

Början, eller slutet..

Jag hittade en gammal dagbok från förr bland mina gömmer. De jag skrivit fick mig att reflektera över saker och ting. Jag citerar mig själv: "Om jag fick välja precis vad jag vill bli när jag blir stor, då vill jag bli gud. Jag skulle skapa om människan och göra den till nått bra. Jag skulle skapa dom utan onda sinnen. De skulle aldrig behöva känna de onda en själ kan känna, aldrig lida i sorg eller av brustna hjärtan. De skulle aldrig behöva känna ensamhet eller tomhet. Barn skulle aldrig behöva lida eller känna smärta. Vi skulle aldrig behöva förlora de vi älskar. Vi skulle leva förevigt i en värld uppbyggd av kärlek" Jag skrev de då min morfar dog. De var 10 år sedan. Tänk på vad och vilka ni slösar bort erat liv på. Livet är kort och de kommer inte åter. Min själ är trasig, och jag vet inte om den går att laga nå mer. Jag har slösat 70 % av mitt liv på människor som knappt är värld ett skott i pannan.. På människor som gjort mig så illa och lett mig på så mörka vägar att jag knappt hittat tillbaka. Om och om igen blir jag plundrad på allt jag har. Utpressning, hot och slag har plågat mig längs min vandring genom livet. Tänk er att bli tvingad till nått som du absolut inte vill, och du vill bara skrika. Dom sliter dig i håret, skriker, slår och hotar dig. Vad gör du? Hur reagerar du? De är inte nått som försvinner direkt. Eller tänk dig att du springer, i underkläder och en T-shirt, ensam och utan skor en oktobernatt. Du flyr och flyr, men dom kommer ifatt dig. Fötterna blöder och tårarna rinner ner för dina kinder. Verkligheten är grym. En del lever i sina drömvärldar, kör omkring i sina dyra bilar och spenderar alla sina pengar på shopping och alkohol, medans andra sliter för varje krona, för nöja sig med en rishög till bil och knappt har råd till att äta. Vilka tror ni är starkast? Vilka tror ni ser verkligheten som den egentligen ser ut? Jag hade en helt annan bild av mitt liv innan de ens hade börjat. De var lyckligt och mamma scans köttbullar, hilka och 2 barn ungefär.. De blev kanske inte riktigt så, jag fastnade liksom på vägen. Jag trodde de var påväg att vända, de verkade så. Men istället blev de psykisk, och fysisk misshandel igen.. Då var de igång igen, den onda cirkeln som är så svårt att bryta sig ur! Verkligheten plågar. Man blir utnytttjad, man vet de men vågar inte säga nått för de kan ju finnas hopp. Javisst, hopp! De är något bra, en tyvär bara en illusion på hur nått kan vara, inget du kan få! Inte jag iaf. Jag har alltid hoppats på de omöjliga, alltid hamnat på den krokiga och jobbiga vägen, utan att jag valt själv. Ett råd från mig, håll dig inte fast i nått som är bra ibland, slå dig fri annan de är försent. Efter år av lidande börjar de se lite mulet ut, istället för becksvart mörker.. Men mitt hjärta är fortfarande plågat, mest för att ingen förstår mig, ingen ser min verklighet, eller hör min historia. Och tro mig, den som står här är kort. Jag har aldrig fått en ärlig chans här i livet att må riktigt bra, att få visa vem jag är. Jag har så otroligt mycket att ge, men ingen som tar emot. De är tungt att fortfarande gå i motvind. Är de verkligen såhär de är meningen att de ska vara? Jag vill skrika rakt ut. Rädda mig, håll om mig! Men ingen hör, ingen kommer att ta emot mig då jag faller, för tro mig, de kommer jag att göra! Jag tål mycket, och jag har överlevt! Men de finns en gräns för mig också.. Innan ni dömmer mig, eller uttalar er om mig som att ni känner mig, ta och tänk efter, och lyssna på min historia innan ni drar slutsatsen om vem jag är, och varför...