Snälla Toni, kom hem! Behöver en kram och någon som lyssnar och inte dömmer mig för de jag vill berätta. Vet inte riktigt hur jag känner nu. Känns som att jag står stilla, och de får inte hända! Måste gå framåt, hela tiden! Men ibland blir de brar för tungt att bära på allt själv. Då är de kanske tillåtet att stå lite stilla, och tänka en stund bra, inte för att backa. Har haft en jätte bra vecka, allt har gått rätt. Har fått nya vänner, och nya möjligheter. Men jag har också fått möta sanningar som jag så länge fruktat och tryckt undan. Men äntligen är de ur vägen. Nu är de bara de där stora kvar som ligger och gnager. Kommer jag någonsin få se dig igen? Jag älskar dig. Film hos mamma ikväll, de var mysigt! Filmen var bra också! Efteråt for jag ner på stan, surrade med Mari och Tess. Sen träffade jag min lilla Emil, hehe! Han lyckas alltid att göra mig på bra humör, hur värdelöst allt än är. Han vet alltid vad han ska säga vid alla tillfällen, han är verkligen världens underbaraste vän! :) Imorgon blir de att parta med syrran! Emil har LOVAT att komma också.. Så skönt att vara bland mina vänner, har saknat de så mycket! Saknar gamla tider. Saknar david med gitarren, och viiken med sin onda tvilling Sören! Saknar grilleliten ;) Sa till Lena idag på jobbet att jag saknar då min största lycka var när pollux-paketet kom hem i brevlådan. Allt var så mycket enklare då, nu är de allvar. Jag vill verkligen inte vakna upp en dag och inse att jag har tappat kontrollen över allt! Jag vill inte trilla av linan helt, och möta den mörka avgrunden där de verkligen inte finns någonting mer att kämpa för. Har offrat så mycket ur mitt liv som betydde så mycket, vill inte förlora mera nu, de räcker såhär. Har alla minnen kvar, men jag vill inte ha dem, jag klarar mig bättre utan dom. Vill glömma, men ändå inte. På tal om ingenting, hade en otroligt djup diskussion med siss vid köksbordet hos mamma idag, mitt i denna diskussion avbryter hon mig och säger till mig "Jag måste bara få fråga dig, är du oskuld" Jag brister då ut i skratt och frågar hur hon kom på att fråga de, och då sa hon att hon bara var så sliskigt nyfiken! ;) Hihi, de satte verkligen prägel på min dag, så otroligt random alltså! Morjärv imorgon med mammsi min! Är dödens trött nu, orkar knappt hålla upp ögonen, men var tvungen skriva av mig lite om allt möjligt. Nu en helt random sak till, och de är att jag älskar dig, mitt i allt! Du är som en olöst gåta, början på nått underbart för mig. De sägs att kärlek lovar stort, men håller tungt. Du kan kalla de förnuft, men aldrig sunt. De är så sant så! Jag älskar dig, trots allt
fredag 11 februari 2011
Kapitel 4 Funderingar....
Snälla Toni, kom hem! Behöver en kram och någon som lyssnar och inte dömmer mig för de jag vill berätta. Vet inte riktigt hur jag känner nu. Känns som att jag står stilla, och de får inte hända! Måste gå framåt, hela tiden! Men ibland blir de brar för tungt att bära på allt själv. Då är de kanske tillåtet att stå lite stilla, och tänka en stund bra, inte för att backa. Har haft en jätte bra vecka, allt har gått rätt. Har fått nya vänner, och nya möjligheter. Men jag har också fått möta sanningar som jag så länge fruktat och tryckt undan. Men äntligen är de ur vägen. Nu är de bara de där stora kvar som ligger och gnager. Kommer jag någonsin få se dig igen? Jag älskar dig. Film hos mamma ikväll, de var mysigt! Filmen var bra också! Efteråt for jag ner på stan, surrade med Mari och Tess. Sen träffade jag min lilla Emil, hehe! Han lyckas alltid att göra mig på bra humör, hur värdelöst allt än är. Han vet alltid vad han ska säga vid alla tillfällen, han är verkligen världens underbaraste vän! :) Imorgon blir de att parta med syrran! Emil har LOVAT att komma också.. Så skönt att vara bland mina vänner, har saknat de så mycket! Saknar gamla tider. Saknar david med gitarren, och viiken med sin onda tvilling Sören! Saknar grilleliten ;) Sa till Lena idag på jobbet att jag saknar då min största lycka var när pollux-paketet kom hem i brevlådan. Allt var så mycket enklare då, nu är de allvar. Jag vill verkligen inte vakna upp en dag och inse att jag har tappat kontrollen över allt! Jag vill inte trilla av linan helt, och möta den mörka avgrunden där de verkligen inte finns någonting mer att kämpa för. Har offrat så mycket ur mitt liv som betydde så mycket, vill inte förlora mera nu, de räcker såhär. Har alla minnen kvar, men jag vill inte ha dem, jag klarar mig bättre utan dom. Vill glömma, men ändå inte. På tal om ingenting, hade en otroligt djup diskussion med siss vid köksbordet hos mamma idag, mitt i denna diskussion avbryter hon mig och säger till mig "Jag måste bara få fråga dig, är du oskuld" Jag brister då ut i skratt och frågar hur hon kom på att fråga de, och då sa hon att hon bara var så sliskigt nyfiken! ;) Hihi, de satte verkligen prägel på min dag, så otroligt random alltså! Morjärv imorgon med mammsi min! Är dödens trött nu, orkar knappt hålla upp ögonen, men var tvungen skriva av mig lite om allt möjligt. Nu en helt random sak till, och de är att jag älskar dig, mitt i allt! Du är som en olöst gåta, början på nått underbart för mig. De sägs att kärlek lovar stort, men håller tungt. Du kan kalla de förnuft, men aldrig sunt. De är så sant så! Jag älskar dig, trots allt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Spara dina inlägg på ett Word-dokument. Jag råder dig till att göra det eftersom det kan va en bra grund om du senare vill ha en bra utgångspunkt att skriva ifrån.
SvaraRaderaHehe "Sliskigt nyfiken". Det var faktiskt random. Jag älskar att ställa random frågor när det är som mest opassande. :) folk älskar det(: hehe xD andra avskyr det. Man får anpassa sig.
"Forbidden love". Jag vet hur det känns; men jag brukar tänka att mitt liv är en bok eller en film - då känns det som att det värsta är bland det bästa och mest intressanta, samt att det aldrig kan bli riktigt bra förrän någonting har varit riktigt spännande, sorgset eller att man har fått vänta på det riktigt länge för att senare se hur det blir i slutändan.
SvaraRaderaVänta och se hur det kommer att "forma sig". Efter allt, så kan det bli riktigt lyckligt med tur, hopp, tålamod och kärlek.
"jag saknar då min största lycka var när pollux-paketet kom hem i brevlådan." Där känner jag och igen mig en aning. Själv har jag det också väldigt komplicerat och jag saknar den tid då min största lycka var att jag hitta en ny McDonalds-figur på loppis och min största olycka var att jag fick snö i vanten.
Men grejen är ju den att man växer och ständigt förändras. Om några år kommer vi att tycka att problemen vi befinner oss i nu är samma som när man var barn. Det är lite olika. Man kommer alltid att möta svårigheter och det kommer alltid att komma nya. Man får ta dem som de kommer och göra det bästa av dem.
kram
/Fanny