Du såg mot mig, en sista gång. Du var så lugn, som om du redan gett dig av. Du såg på mig, att jag var rädd. Hur kan man någonsin vara beredd? Du gav mig allt ett hjärta kan. Du lever kvar i mig så länge livet ger mig tid. Du rör vid mitt inre, du får mig att le. De var som en dröm som förvandlades till verklighet, då jag fick låna en ängel, som spred sitt ljus i mitt liv, i varje andetag. Du togs bort från mig alldeles för tidigt, men jag fick låna dig för en stund. Jag älskar dig, den du är. Du är allt jag någonsin önskat mig. Jag minns de som igår, orden försvann ut i ett tomrum av förtvivlan. Allt jag sa var förgäves, men jag ville inte ge upp. Finns de nått jag kan göra? Snälla säg de nu. Jag blundade hårt, och tårarna kom. Jag ville inte tro dig, tills du rörde mig. Jag kände ingenting. Du log mot mig, och ingenting fanns där. Du höll om mig, när jag skakade av sorg, men de ända du sa var att ingenting finns kvar. Snälla säg de inte, säg de bara inte.Nu rasar hela min värld, som ett sorgefyllt hål. De ända jag begärde var tid för oss 2, men jag är ensam här utan dig och du kommer aldrig tillbaka. Jag förstod aldrig riktigt hur illa de var. Jag lät dig vara ensam när du slöt dig i ditt skal. Jag kan fortsätta ångra, jag kan fortsätta le men min allra högsta önskan är att ha dig bredvid mig igen. En enda kyss från dig ger mig liv, de fyller hela mig. Jag är sanslöst förlorad i dig. Dom säger att ensam är stark, men ensam är ensam.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar