onsdag 23 oktober 2013

Livet blir inte alltid som man tänkt sig det..

Det här är egentligen en häst och träningsblogg, men just nu har jag en miljon saker som snurrar runt i mitt huvud. Det har verkligen hänt sååå mycket i mitt liv på senaste tiden, helt sjukt! Vet inte vars jag ska börja, eller vilken av alla tankar jag ska börja kladda ner? 

När man tror sig ha allt i livet, precis allt. Man står inför en ny början och en ljus framtid, och sen säger det bara poff! Mitt i allt hinner det förflutna ikapp en och hundra tankar och känslor kommer upp igen. Man börjar se tillbaka på sitt liv, allt man gjort, människor man känt och som verkligen har satt sina spår. Både bra och dåliga. Man inser att allt är ett minne blott, att allt bara är minnen som med tiden kommer blekna bort. Men trots det, trots att mycket var elände och trots allt man gått igenom så är det förflutna den bästa tiden i mitt liv. Jag har lärt mig så fruktansvärt mycket. Jag har gjort misstag, stooora misstag som jag absolut aldrig mera kommer göra om. Jag har lärt känna människor som är oersättliga och jag har lärt mig vad sanna vänner är. 

Anledningen till denna insikt är att jag helt oväntat hittade en borttappad gammal vän som fick mig att börja tänka igen. Att börja minnas och att börja grunna över det förflutna, för som sagt så hinner det alltid ikapp en. Känslor som jag inte känt på evigheter väcktes och jag vet inte än idag hur jag ska hantera det. Och som sagt, jag trodde jag hade allt jag ville ha i mitt liv, tills han ramlade in i bilden igen. 
Jag behöver spänning, passion och energi i mitt liv för att jag ska känna mig levande. Jag vet inte riktigt vars jag vill komma med de här, men jag vet att utan detta fungerar inte jag. Jag kanske aldrig växer upp, vem vet? När jag är 40 kanske jag fortfarande åker runt i min älskade lilla röda Rex, lyssnar på musik och bara lever mitt liv. Jag är 24 år gammal, och som jag känner nu är jag less på allt tjafs, allt bråk och alla felsteg. Jag vill kunna fortsätta framåt och ta nästa steg. Vara lycklig och leva livet som det borde vara. 

Som dom flesta redan vet, så har jag förlorat någon som låg mig varmt om hjärtat. Någon som betydde mer än livet. Tro mig, sånt sätter sina spår. Hjärtat blöder och det finns absolut inget man kan göra åt det. Alla tankar och funderingar är dom värsta. Varför? Varför gör man så mot människor som älskar en över allt annat? Och vad har man egentligen gjort för fel? Ett ärligt svar hade suttit på sin plats. Jag kan inte riktigt hantera det här heller. Känner mig bara arg, ledsen och tom inuti. Finns inte ord som beskriver sorgen i mitt hjärta.

Jag har även de senaste året lärt mig att det inte är någon ide att försöka hitta en ärlig människa. Jag håller mig till dom jag redan känner och som jag alltid känt.Jag blir alltid bränd och sviken, så nu är det färdigt. Må hända att jag låter bitter, men jag har nått en gräns, och tro mig, jag har väääldigt lång stubin. Genom åren så lär man sig vilka människor som är äkta. Ska man jämföra människor nu och då, så såg världen annorlunda ut då. Nu har allt förändrats, även människorna runt omkring oss.

Nu sammanfattar vi det hela. Hur löser jag detta? Hur vet jag vilken väg jag ska ta? Jag har några riktigt viktiga beslut att fatta och någon kommer att bli ordentligt sårad. Hur väljer man bort människor man älskar? Jag är verkligen inte bra på det här. Vet inte vilken fot jag ska stå på, och jag lyckas alltid häva mig själv i drama av nått slag. Det slår verkligen aldrig fel, ska vara jag till allt. Folk brukar klaga på otur, men då har dom aldrig provat vara jag för en dag! Önska jag hade ett facit, eller åtminstone inte kände mig helt blockerad. Ser verkligen inget ljus i detta mörker. Hjälp mig!