Lite bilder från senaste ridturen..

Lite fundersam..

Ibland funderar jag över vilka människor som man verkligen kan lita på här i världen. Man hör så mycket, hela tiden, och även om dom som man har närmast inpå sig. Det vore förskräckligt tråkigt ifall människor jag varkligen bryr mig om och litar på snackar skit om mig bakom min rygg. Jag är en öppen person och jag gillar andra människor, och om folk har problem med mig vill jag gärna att dom säger det rakt till mig istället. Man kan inte tycka illa om någon man inte känner, eller man kan inte tycka illa om ens personlighet iaf, och man kan anbolut inte säga att man tycker någon är störd eller dum i huvudet utan att man ens har brytt sig att lära känna personen först. Alla är vi olika, och alla hanterar vi situationer annorlunda. Jag är en sån människa som lätt låter mig övertalas av andra. Jag gör jämt saker för andras skull, inte för min egen. Ibland gör jag till och med saker för att vara andra till lags, så jag får må dåligt själv över det. Men som sagt, allt för att vara andra till lags, för sån är jag.

Jag blir ledsen när jag vet att andra pratar illa om mig, men vem blir inte det? Jag lixom tappade gnistan lite. Det pratas jämt om mig. Folk påstår sig känna mig, och veta vad jag är för typ. Trots att dom inte känner mig alls. Varför? Vad är det roliga i det? Jag blir besviken. Jag ställer alltid upp för alla, är förlåtande och fårstående mot alla, vad det än gäller, och alltid! En del människor ser mig som oärlig och opålitlig. Varför? Jag är inte perfekt, men jag försöker med allt så gott jag kan. Jag har gjort misstag i mitt liv och det ångrar jag. Men Jag är inte elak, jag är inte en dålig människa. Tvärtom, jag är en jävla bra människa. Jag är snäll och omtänksam, ställer alltid upp för andra och som nämnt tidigare är jag väldigt bra på att lyssna och förstå. Jag är en fantastisk vän, flickvän och arbetskamrat. Jag orkar inte ta skit hur länge som helst, jag orkar inte ha falska människor runt omkring mig och jag orkar definitivt inte lägga ner energi på människor som inte gillar mig. Har ni nått emot mig, gör jag fel på nått sätt eller vad som helst som är negativt, SNÄLLA, tala om det för mig så jag får en chans att rätta mig, rätta till det som blivit fel eller prata om det finns nått som ni har otalt med mig.

Jag älskar mina vänner, mina hästar, min familj, sambo, hundar och katter. Och jag hoppas att ni älskar mig tillbaka för den person jag är. Kärlek till er!

Lillans nya pojkvän!

Det här är Peter, Lillans nya pojkvän! Han är en 21 årig arabvallack och är en riktig superduper ponny. Lillan älskade honom från första dagen då han kom. Nu har hon en boxgranne och en hagkompis igen och jag kan säga att man märker stor skillnad på henne. Hon verkar mycket gladare, min prinsessa! Har hittat en tjej som ska hjälpa mig med Lillan också, Elin heter hon. Har känt henne ett bra tag och hon är jätte duktig! Hon red Lillan i fredags, och det gick hur bra som hellst. Kan säga att det var en tung sten spm lyftes från mina axlar då jag såg att hon går att ridas utan problem. Hon reds med Peters westernsadel och hon såg ut att trivas med den. Borde kanske köpa henne en egen?

Känns som sagt otroligt skönt att äntligen ha hittat någon som kan hjälpa mig med Lillan, och det kändes ännu bättre att det är en människa jag känner och att Lillan verkar trivas jätte bra med henne.

Jag har för övrigt också börjat rida igen, fast inte på Lillan utan på Peter. Kan ni tänka er känslar att kunna sitta upp på en häst efter olyckan? Utan att känna den minsta lilla rädsla! Peter är en riktig klippa. Hur trygg och fin som helst. Det dröjer nog en stund innan jag tar mig upp på ryggen på Lillan igen eftersom mina brytna revben och nyckelben inte helat, men nu vet jag iaf att jag inte är rädd för att rida igen. Var så fruktansvärt orolig att jag inte skulle våga, för det händer ju en del som varit med om olyckor. Att dom inte vågar rida igen alltså. Men nu har jag Elin som hjälper mig, så nu är det bara för mig att andas ut och vänta på att jag läker ihop!

Jag vägrar att ge upp!