Är allt så enkelt och självklart? Borde det vara så? Varför gör vi allt svårare än vad de egentligen är? Jag blir tokig på alla frågor utan svar. Finns de någon svara som över huvudtaget har ett rakt och konkret svar? Jag har levt ett hårt liv, till mestadels i en otrygg tillvaro full av svek och lögner. Som vilken annan människa som helst har jag också gjort fel och prioriterat fel här i livet. De som skiljer mig från en del andra, är att jag faktiskt har insett att jag gjort fel, och försökt rätta till allt så gott de går. Men tyvärr lever vi i en värd full av fördommar. Vi accepterar inte varandra, utan vi måste vara på ett speciellt sätt för att vara acceptabla i samhället. Vi måste lyssna på all möjlig propaganda om hur vi ska leva och vara för att passa in i systemet.
Jag hänger upp mig på de förflutna, men hur ska jag kunna göra annat när jag har levt de liv jag gjort hittills? Jag har svårt för att dömma någon p.g.a misstag som begåtts eller för att dom gjort fel i sitt liv. Jag ser personligheten i alla, de viktiga i en människa. Jag önskar att alla kunde göra de. Jag själv blir utpekad hela tiden, och jag vet hur illa det kan göra en människa att inte vara accepterad. Eller rättare sagt, att inte kunna leva upp till andras förväntningar. För visst är de så de är? Vi måste sträva efter att leva som andra vill att vi ska göra, vara som alla vill att vi ska vara. Fläckfria rövslickare. Våga stå upp för den du är istället, våga säg ifrån. Tillåt dig själv att inte acceptera andras nedlåtande beteende, och ta framför allt ingen skit från någon som inte själv erkänner sina fel och brister. Dom ända som riktigt kan förstå ens lidande, är dom som varit med om samma saker själv. Kom ihåg de. Ingen annan än en människa i samma sits kan förstå din frustration och hur du tänker. För att veta hur nått känns, måste du ha samma erfaranhet och dela samma känsla.
De är sjukt hur mycket vi påverkas av varandra, utan att vi ens tänker på de. Se till att omge dig med människor som förstår dig, som är som du. Håll dig bland människor som gör dig glad, och som kan skratta åt dina misstag, inte hugga ner dig för dom. Var dig själv, och accepterar dom inte dig för den du är, då är det deras problem, inte ditt. Bland riktiga vänner är man alltid älskad, oavsett vad som har hänt och händer i ens liv.
Livet är aldrig värt att ge upp, även om de kan kännas så ofta. Vi lever bara en gång, och då tycker jag att man kan göra det bästa av situationen, hur eländigt allt än känns. De är viktigt att aldrig tappa hoppet. Ta till vara på livetss goda stunder. Vill du bli proffessor, bli de då! Vill du leva på bidrag och njuta av att dagdriva hela ditt liv, så gör de! Du själv bestämmer hur du vill leva ditt liv på bästa möjliga sätt. Du själv bestämmer vad som är viktigt för dig och vad du själv mår bäst av. Alla är vi olika och har olika behov. De viktigaste är att vi lever och vågar vara oss själva ute i världen. Behandla andra som du vill bli behandlad själv, och döm ingen förrens du har synat dig själv. Ingen föddes perfekt!
De börjar bli riktig vår nu. Snön smälter och måsarna har flyttat hem igen. Vägarna är bara och insekter börjar vakna till liv. Efter månader av snö och kyla börjar solen äntligen värma upp luften. De doftar friskt av regn, och snön blir till slask. Mörkret omger oss inte längre, och man blir piggare och gladare. Energin väcks på nytt, och vårkänslorna kommer. Sommaren närmar sig, härligt! Känner att detta kommer bli en toppen sommar. Mysiga dagar i solen och mycket bus tillsammans med mina vänner. Jag längtar efter långa härliga promenader i skogen, slöa ridturer längs älven och härliga dopp om sommarkvällarna. Jag längtar efter sommarens festivaler och uppstånd, efter alla cruisingar och efter alla underbara stunder tillsammans med mina nära och kära. Längtar efter blommor, doften av hav och ljudet av hästar som smaskar i sig grönt gräs. 
