Quid rides? Mutato nomine de te fabula narratur
Jahaja, vilken strålande dag! vad kan mer gå fel ? Inget tror jag, de är fan så illa som de kan bli!
Hur kan man vara en sån som jag ? Fattar inte varför jag är så jävla instabil, allt är ju så mycket bättre nu!
När man träffat rätt person i livet, då är allt bara skit iaf.
Man förlorar allt, till och med förståndet..
Men är de mitt fel att jag sett för mycket helvete ?
Är de mitt fel att jag blivit behandlad som skit ? Förtjänar jag de ? Börjar fan tro de..
Undrar om någon skulle prata med mig ifall jag inte jobbade på fra, eller hade hästen ? Och vad skulle hända om jag inte var nykterist? Vem skulle då köra alla överallt?! Eller hämta er mitt i natten.. Vem skulle ni låna pengar av ? Utan att någonsin ge tillbaka dom.. VA??
Trodde jag hade allt jag ville ha, men idag fick jag bekräftat att man kan inte räkna med någon annan än sig själv. Man Finns bara för sig själv. Alla andra skiter fullkomligt i om man finns eller inte. I slutändan är man alltid ensam, öga mot öga med verkligheten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar